Göteborgsposten – 30 november 1870, sida 1

?ättegangsoch Polissaker Poliskammaren. Onaturliga söner. Till sessionen i poliskammaren i Måndags voro tvenne 18 å 20 års arbetskarlar inkallade att ansvara för det de vid åtskilliga tillfällen öfverfallit och misshandlat sina mödrar samt för det de föra ett supigt och sysslolöst lefnadssätt. Den som först hördes af dessa hyggliga ungdomar var arbetskarlen Carl August Kihlman från Majorna. Senast i Lördags hade denne öfverfallit och slagit sin moder, hustru Fredrika Kihlman, hvarför hon ansåg sig nödsakad att låta göra anmälan derom i poliskammaren, för att få ett slut på sonens vidare våldsamheter. Under förhöret, hvarvid flera vittnen hördes, hvilka intygade att Kihlman vid åtskilliga tillfällen misshandlat modren, äfven till den grad att blodvite deraf uppkommit, tog likväl moderskärleken ut sin rätt och förklarade hustru Kihlman att hon nu ville återtaga angifvelsen och förlåta sin vanartige son om denne lofvade att ändra sitt uppförande mot henne. Vid denna utgång af saken låt poliskammaren bero, men tilldelade likväl Kihlman den varning att i händelse han på minsta sätt förgick sig mot modren eller öfverlastade sig skulle han genast inställas till nytt förhör. Den andre af de båda tilltalade var förre kronoarbetskarlen Pehr Julius Börjesson, hvilken efter nyligen undergången bestrafining å Rindön för oordentligt oeh lättjefullt lefnadssätt samt öfvervåld å sin moder af denna blifvit tagen i försvar. Sedan han dock på senare tider åter börjat med sitt gamla lefnadssätt samt äfven flera gånger slagit modren kunde hop icke längre hysa honom i sitt hem utan begärde poliskammarens medverkan att blifva befriad från honom. Med anledning häraf förordnade poliskammaren att Börjesson skulle skaffa sig laga försvar från cellfängelset till d. 6 nästk. December vid äfventyr att i motsatt fall blifva dömd till allmänt arbete. Bataljen å Jerntorget. Nytt förhör företogs i går i poliskammaren med häktade sjömannen Anders Ludvig Börjesson, hvilken, som förut omnämnts, natten till sistl. Lördag utanför bolagsvärdshuset n:r 3 vid Jerntorget med knif tilldelade arbetskarlen Niklas Samuelsson åtskilliga djupa sår i hufvudet och ryggen. Enligt de vid förra förhöret erhållna upplysningar hade Samuelsson varit den som gifvit auledning till det blodiga slagsmålet, derigenom att han först inne på värdshuset förolämpat Börjessons kamrat, sjömannen Johannes Pettersson, samt derefter på torget öfverfallit och slagit denne och med något hvasst tillhygge gifvit honom ett sår i pannan. Samuelsson skulle derför inställas till gårdagens förhör och var han äfven nu så pass återställd från de lidna skadorna att detta lät sig göra. Till en börian ville han icke medgifva, hvarken att han först förolämpat Pettersson eller skurit denne och Börjesson i ansigtet, men efter förnyade uppmaningar att tala sanning, erkände han att han börjat ordvexlingen med Pettersson samt med en sten eller glasbit, hvilketdera kunde han icke påminna sig, gifvit denne och Börjesson några skråmor; någon knif bade han deremot hvarken användt eller hatt rå sig vid tillfället. Värdshusföreståndaren A. Nilsson upplyste, att sedan Samuelsson inne på ifrågavarande värdshus kallat Pettersson för herre, men derpå af denne erhållit till svar att några herrar icke funnes på sjön hade Samuelsson blitvit förargad och tagit Pette son i näsan. Hela sällskapet uppmanades derför värden att aflägsna sig från värdshuset, hvilket de slutligen äfven gjorde. Arbetskarlen Johannes Eriksson, hos hvilken de båda sjömännen hyrt logi och som varit närvarande under hela tiden vid ifrågarande tillfälle, förklarade att han varit så drucken att hau icke kunde påminna sig något mer af uppträdet än att han sett Samuelsson ligga blödande i en rännsten vid Jerntorget. Börjesson erkände nu fritt och öppet att sedan