Göteborgsposten – 29 november 1870, sida 3

Utanför Paris. Till Neue srele Presse skrifves: De tyska trupperna utanför Paris börja att blifva något otäliga öfver att de oupphörligt måste läta skjuta på sig utan att få skjuta tillbaka. De afvakta med mycken otålighet bombardementets början och vilja alls icke tro, att detta fördröjes endast på grund af att tillräckliga massor af ammunition ännu icke anländt. Ehuru parisarne slösat mycket med granater, ha de icke gjort mycken skada dermed, men det är i alla fall obehagligt att beständigt gå till hvila med den tanken, att i hast af en dylik blifva skickad till ett bättre evigt lif. Mänglaldiga gånger har det förekommit, att soldater blifvit bedöfvade af förbigående granater och varit döfva under en hel dag. Nyligen slog en stor bomb ned genom taket på en liten koja, som baierska soldater byggt upp och i hvilken 2 af dem sofvo helt nära hvarandra. Besten föll midt emellan dem djupt ned i marken — utan att springa sönder. Soldaterna undsluppo således med blotta förskräckelsen och började genast att ånyo lappa ihop hålet på taket. Vid slutet af byn Ville dAvray, hvarest skogen vid S:t Cloud begynnar, är en jerngallerport. Den var stängd och en vakt stod posterad der. Jag visade en underofficer mitt af armens generalqvartermästare viserade pass, hvilket gäller vid alla de opererande kårerna, och porten blef öppnad. Träden rn -—— mA ———LALLLL —