Göteborgsposten – 29 november 1870, sida 2

person af tillräcklig vigt, att han för henne behöfde förställa sig. Hvad var hon väl annat än en okunnig, envis gammal qvinna, som sannolikt skulle dö på gatan, om han ville jaga henne på dörren? Af allt som kunde inträffa väntade mr Sheldon aldraminst, att denna gamla qeinna skulle förorsaka honom obehag — denna utarmade varelse, hvars degliga bröd var beroende af hans godtfinnande. Han kunde ej föreställa sig att det finnes omständigheter, som kunna göra att sådana hjelplösa varelser heldre vilja afstå från sitt dagliga bröd och dö af hunger, än att mottaga medlen till sitt lifsuppehälle af en förhatlig hand. — om ni vill veta något om miss Hallidays sjukdom, sade han i sin hårdaste ton och med sin hårdaste blick, så gör ni bäst i att vända er till doktor Doddleson, den läkare som ordinerat för henne. Jag sköter henne ej och är på intet sätt ansvarig för hennes helsa. Då jag skötte hennes far drog ni min skicklighet i tvifvelsmäl, såvidt jag vid ett tillfälle kunde döma af er ton och ert sätt. Jag behöfver ej stå till ansvar för er, mrs Woolper, rörande miss Hallidays förändrade utseende eller miss Hallidays sjukdom; jag har ingenting att göra hvarken med det ena eller andra. — Huru skulle jag kunna tro att ni det hade, sir? Blif ej ond på mig eller sträng mot mig, mr Phil. Niär mig kärare än någon annan husbonde skulle kunna vara, ty er har jag ju närt vid mitt eget bröst? Blif ej ond på mig. Det finnes ingenting, hvari jag ej skulle vilja tjena