Göteborgsposten – 28 november 1870, sida 2

belägenhet, styrelsens pligt vore den, att förbjuda allt som oangenämt kunde beröra den allmänna känslan. Från Toulon berättas, att staden är alldeles utblottad på kanoner. Man arbetar för närvarande på att ersätta dem. Kopporna göra stora förödelser derstädes och äro af särdeles svår beskaffenhet. Bland dem, som stupade vid intagandet af Chåteaudun, befinner sig äfven de la Rochefaucauld, hertig af Doudeville. Denne befann sig på sitt slott de la Goudiniere, då han erhöll underrättelse om att tyskarne tågade mot Chåteaudun. Han lät beväpna sina skogvaktare och sin betjening och skyndade till staden, att deltaga i dess försvar. Han var en af de första, som träffades at de tyska kulorna. Hertigen var legitimist, lutande något åt bonapartismen och införde under de sista åren ofta bref i Patrie. För den mycket smädade marskalk Bazaine tager den gamle fältmarskalken Sir John Burgoyne parti i Times spalter och förklarar de mot denne framslungade förevitelser helt och hållet obegripliga. Den ryska frågan skrider mot sin utveckling. På Englands note om uppsägandet af några artiklar i Pariserfördraget angående Svarta Hafvete neutralisering har nu ett ryskt svar ingått, hvilken festhåller vid den af Ryssland intagna ställningen och söker att rätttärdiga den såväl genom att uppräkna förut angitna fördragsbrott af andra kontrahenter, som genom att framkasta tvifvel om, att endast revisionsförsök kunna ha några följder. Noten slutar med att försäkra om Rysslands fredskärlek. Då Ryssland sålunda icke tyckes vilja vika en hårswån ifrån sin ställning och således fortfarande kränker pariserfördraget ser det onekligen litet kuriöst ut, att de båda stora londonerbladen Times och Dailly News kunna af den ryska noten taga sig anledning att se en väg till enighet öppen, genom hvilken frågans fredliga lösning kan vinnas. Det borde vara alldeles motsatsen, och saken kan endast förklaras derat, att England sjelft icke är rustadt för att upptaga en kamp med Ryssland och ej heller anser sig vara i föremng med blott Österrike och Turkiet nog starkt att möta den östra kolossen, isynnerhet som det ej kan anse sig fullt lugnadt i afseende på Amerikas hållning. Den vändning, som kriget i Frankrike onekligen tagit, ger Eogland äfven anledning att tro detsamma komma att draga så ut på tiden, att slutligen Tyskland skall se sig tvunget att mana sin nye kejsare att draga hem igen. Skulle det bli en möjlighet för Frankrike att kunna ännu binda några afgörande segrar vid sina vapen, så skulle England kunna uppträda med mera kraft mot Ryssland i Svarta Hafvet. Blir deremot Frankrike slutligen besegradt, så skall England se sig nödsakadt att hålla till godo med Rysslands fördragsbrott och söka något tormtörevänning att deri dölja sin politiska bankrutiförklaring. Till Köln.-Zeit. skrifves häröfver från London: Stuart Mill och Fronde, hvilka förklara sig emot ett krig för att upprätthålla pariserfördraget, skola helt säkert under den närmaste tiden komma att understödjas af mer eller mindre vigtiga stämmor; men de stå för ögonblicket alldeles ensamma med sin mening. Att Englands redan starkt sjunkna inflytande på fastlandet skall sjunka ännu djupare, om det låter Ryssland lugnt sönderrifva parisertördraget, det är en canke, som slagit så djupa rötter, att tillochmed det fredsälskande City tänker hålla ett meeting, för att låta regeringen veta, att hon i värsta fall kan räkna på köpmannaståndets materiela och moraliska understöd). Times och Dally News förorda dock denna bankruttförklaring! Belägringen af Paris.