Göteborgsposten – 28 november 1870, sida 2

— Gud i himlen! utropade Georgy med plötslig förskräckelse, ni vill väl ej säga att ni tror min Charlotte hotas af döden? Hos mrs Sheldon var det blott ett steg från kinkigt misstroende till oförnuftig ängslan, och Diana fann det lika svårt att lugna hennes nyss väckta farhågor som det varit att väcka henne ur hennes slöa trygghet. Förändring af luft — ja, naturligtvis — Charlotte måste genast ha förändring af luft. Hvart skulle de resa? Ville Diana gifva sitt råd och skicka efter ett åkdon samt packa en kappsäck utan ett ögonblicks dröjsmål? De öfriga sakerna kunde skickas efter sedan. Hvad betydde det hvad bagage man forde med sig då Charlottes lif stod på spel. Härmed lättades den stackars Georgys upprörda känslor lyckligtvis af en tåreflod, hvarefter Diana Paget sökte använda litet sundt förnuft på henne. — Min bästa mrs Sheldon, sade hon i en lugn ton som mycket bidrog att lugna den upprörda damen; vi måste framför allt i första rummet afnålla oss från att visa någon oro. Hennes sjukdom torde ej vara annat än nervsvaghet, och det finnes säkerligen ingen omedelbar anledning till fruktan. Georgy blef lugnad. Hon lofvade att ställa så om, att Charlotte finge afresa till Newhall med mr Sheldon denna afton. — Ni vet, min bästa Diana, att jag önskar fråga honom till råds i allt, sade hon urskuldande. Det är en skyldighet man har mot sin man, en skyldighet som jag