Göteborgsposten – 26 november 1870, sida 1

Dnm3m 442AMA vid Realgymnasium f. d. akad. docenten, fil. d:r O. Rosenberg, synas, att döma af det offentliggjorda programmet, komma att bli af mycket stort intresse, i populär form afhandlande frågor, hvilka för ingen bildad samhällsmedlem böra vara främmande. Mindre Teatern har under veckan fått upp tvenne nyheter: Qväkaren och dansösen samt Advokaten Knifving. Vi ha ännu icke varit i tilltälle att göra bekantskap dermed, men ha man och man emellan hört utförandet af båda styckena i hög grad lofordas, gällande detta företrädesvis fru Boström i dansösens samt hrr Boström och Stiegler i advokaten Knifvings och hans skrifvare Jemmerlings roller. Det ser sålunda ut som om teaterns styresmän fått tag i 2:ne ytterligare magneter äfven om de ej kunna täfla i dragningskraft med Fåsänga, som ännu torde kunna uppletva åtskilliga repriser på nämnde teater. Novanderska sällskapet stod på vippen att utrymma konstens tempel i Kungsparken, men hittade i sista ögonblicket på att slunga fram Andersson, Pettersson och Lundströmoch si försöket lyckades, i det salongen i Söndags var fullpackad från golf till tak under det att samma förhållande egde rum på Mindre Teatern. Här finnes således en verkligt stor teaterpublik, det ha vi flera gånger sett exempel på, skada blott att den endast kan framlockas genom sådan förlegad dramatisk skåpmat som Grafbruden i Minchen o. s. v. Härvarande postkontor vidtog med k. generalpoststyrelsens medgifvande fr. 0. m, den 1 sistl. Oktober åtskilliga för den korres sponderande allmänheten högst välkomna anordningar, i det ej mindre än 12 nya postlådor anbringades å olika platser inom sjelfva staden, vid Fisktorget och i Haga, hvarjemte 4: å Skeppsbron n:o 1, Korsgatan n:o 8, Kungsgatan n:o 19 och å Göta Källare, upphöjdes till rang, heder och värdighet af ett slags små filialpostkontor, enär dessa lådor tönmas hvarje morgon före snälltågets afgång. Tillsammans med de förut befintliga har staden numera inalles 22 postlådor, deraf i Pustervik 1, i Hagorna 2, å Breda vägen 1 och å Stampen 1. Under det att sålunda ej allenast sjelfva stadens utan äfvenå Stampens, Hagornas och Masthuggets behof i detta hänseende blifvit fullkomligt tillgodosedda, finnes söderut en ej obetydlig sträcka, staden tilltillhörigt område, som är i fullkomlig saknad af hvarje slags skymt till postlåda. Vi afse härmed vägsträckan trån Kungsgatan förbi Lorensberg till Johanneberg och derifrån rättfram till Getebergsledet och på venster hand till Underås bro, häri inberäknade alla de, som bygga och bo vid Burgårds och Katrinelunds-vägarne samt vid den s. k. Kallens gata, sålunda lågt beräknade Åtminstone ett tusental individer. Närmaste breflådan för alla dessa är den som finnes anbragt å hr E. P. Liedquists hus i hörnet af Östra Hamnoch Vallgatorna. Till vederbörande hemställes derföre, huruvida det ej vore med billigheten fullt öfverensstämmande att en breflåda anbringades någonstädes å ofvan påpekade sträc ka, t. ex. å porten till Lorensberg såsom en centralpunkt. Poststyrelsen gjorde sig härigenom utan tvifvel förbunden en hittills något förbisedd del af Göteborgs korresponderande allmänhet. Apropos korrespondens! Se här ett affärsbref, hvars författare på ett lysande sätt löst den svåra uppgiften, att på samma gång skrifva koncist och fullt begripligt. Så här yttrar sig mannen, som i förbigående sagt eger en penningefordran hos en bonde, hvilken under någon tid gjort sig osynlig. Högädle Herr N. N. Af ärade skrifvelsen, i går inhändigad, finner jag bl. a., att, då jag sist hade äran tillskrifva Eder, jag bort medsända skuldsedlens originalupplaga, men som detta tillfölje af tidsknapphet ej ihågkoms, torde uraktlåtenheten förlätas. Äfven beder jag om gunstigt öfverseende, för det jag per procurationem tillät mig att, då jag af Edert brefbesvaringsuppskof slöt till mellankomna hinder, efterfråga uppskofsorsaken, och för det jag försummade att, när jag senast skref, låta den för svar erforderliga portoafgiften medfölja. På samma gång som jag nu har äran tillställa Eder berörde skuldsedelsoriginal, vill jag hafva tolkat min förbundenhet för de i sistinhändigade skrifvelsen mig lemnade råden, utbedjande mig att fortfarande få anlita Edert tillitsfulla rådgifvarebiständ. Af ortombudet har jag nyligen blitvit underrättad, att N. N. hemkom så kort töre Tingets början, att stämningstillfälle ej kunde påtänkas. — Jag hoppas, så vidt möjligt är, erhålla tillfredsställande afvikningshistorik. — — d. 14 Nov. 70. Med djup högaktning Men nog är detta ett brefskrifningsoriginal, det kan ej bestridas! Ett original i annan mening blef en gång presenteradt i ett större sällskap. Vär dinnan föreställde samtlige sina gäster för honom, den sist anlände, men glömde i hastigheten alldeles bort att nämna äfven hans namn och titel. En stund blef gästen stående midt i rummet, väntande på att få höra den efterlängtade frasen gå öfver värdinnans läppar, men då detta ej skedde, strök han sina mustascher, körde lorgnetten fastare i högra ögonvrån och utbröt halft förargad, halft småleende: Men — mitt herrskap — hrem är då jag? 2! Göteborg d. 26 November 1870.