Göteborgsposten – 26 november 1870, sida 1

TT SA 4074441 0U11 TI 10TIUTL OHUAUMILHT UUAUGSC. i barnmorskan Josefina Strömberg blifvit inkallad till poliskammaren att ansvara för det hon från åtskilliga personer här i staden på bedrägligt sätt tillnarrat sig penningar. Så hade hon genom bref hotat en person med att chikanera honom i tidningen Faderneslandet ifall han icke såsom lån ville gifva henne 50 ; rdr. Hustru Strömberg medgaf att hon skrifvit det ifrågavarande brefvet, men ej för sin egen, utan för sin moders, fru Charlotte Fryckholms, räkning och hade modren äfven lemnat henne konseptet till bretvet. För hustru Fryckholms hörande uppsköts målet till i Thorsdags, då såväl hustru Strömberg som Fryckholm voro personligen närvarande. Hustru Strömberg inlemnade en längre skrift i hvilken hon vidhöll sina förra uppgifter, nemligen att hon blifvit öfvertalad af modren att skrifva brefvet utan att förstå det farliga af detsammas innehåll. Hon tillade i slutet af brefvet helt naivt att då den person till hvilken brefvet skrifvits icke blifvit chikanerad i haderneslandet och saken endast genom hans eget förvållande blifvit bekantgjord i stadens tidningar, så ansåg hon sig icke vara saker till något fel. Hustru Fryckholm hördes derefter samt uppgaf att allt hvadädottern sagt om henne vore osanning. Hon hade hvarken öfvertalat denna att skrifva några bref för sin räkning eller lemnat henne några konsepter till sådana. Icke heller hade hon fått några penningar af dottern, hvilka denna på begäran fått af ett par personer, och hvilket hon vid förra förhöret uppgifvit skett för modrens räkning. Ett par vid förhöret närvarande personer upplyste, att hustru Fryckholm under hvarjehanda hotelser hos dem försökt tillnarra sig penningar dels under uppgift att hon vore i yttersta nöd samt hustru till en jernvägsarbetare och dels genom upprörande bref, hvilka voro försedda med mannens underskrift. Afven härtill nekade hustru; Fryckholm på det bestämdaste. Genom sina lifliga gester, snabba rörelser och flytande talförmåga arrangerade hustru Fryckholm den mest storartade teaterscen i poliskammaren under detta förhör, till stor munterhet för de närvarande åhörarne. Då hustru Strömberg förklarade sig genom vittnen kunna styrka, att modren både öfvertalat henne att skrifva det ifrågavarande brefvet samt lemnat henne konseptet till detsamma, uppsköts målet till d. 1 nästk. December, då flera upplysningar skulle infordras af personer hos hvilka mor och dotter på liknande bedrägligt sätt försökt tillnarra sig penningar. Ösvervåld å poliskonstapel med lifssarligt vapen. Sjömannen Johannes Andersson, som i Thorsdags anlände hit från Antwerpen med ett segelfartyg, hade på aftonen samma dag begifvit sig upp till staden samt dervid å Drottninggatan fört oljud och inslagit fönsterrutor, hvilket gjorde att poliskonstapeln n:r 48 Pettersson ansåg sig nödsakad att afföra Andersson till 2:dra distriktets vaktkontor, helst denne hvarken ville upygifva sitt namn och bostad eller betala de sönderslagna fönstren. Då Andersson emellertid icke var värre öfverlastad än att han mycket väl kunde gå för sig sjelt, lät konstapeln honom gå lös ett par steg framför sig Komna till Jernvägstorget, midt för träbron till Stora Nygatan, vände sig Andersson helt hastigt om samt tilldelade konstapeln med en dragen knif ett hugg vid venstra ögat. Konstapeln hade dock så mycken kraft och själsnärvaro, att han, oaktadt smartan, kunde qvarhälla våldsverkaren till dess hjelp hunnit anlända till stället, hvarefter Andersson affördes till vaktkontoret, hvaremot konstapeln genast transporterades till Allm. och Sahlgrenska sjukhuset. Vid förhöret igår i poliskammaren inlemnades af åklagaren ett läkarebevis öfver konstapel Petterssons helsotillstånd af innehåll, att denne erhållit ett sår framkalladt genom ett skarpt skärande instrument, som genomborrat det venstra ögat samt dessutom genomskurit öfre ögonlocksranden och huden å venstra sidan af näsan straxt under ögat. Om Pettersson icke erhåller några svårare följder af detta våld, så kommer han dock att för hela sin återstående lifstid blifva enögd. Andersson, som endast är 22 år gammal, kunde icke förneka att den knif som återfunnits å samma plats der våldet skedde och som nu förevisades honom vore hans, samt att han med densamma tillfogat Pettersson det ifrågavarande såret. Deremot kunde han på inga vilkor förmås att uppgifra orsaken, hvarför han begått detta våld eller huru dervid tillgått. Flera inkallade vittnen uppgåfvo att då de sett en poliskonstapel och en annan person ligga omkull på torget hade de skyndat till stället och dervid funnit poliskonstapeln, som blödde ur venstra ögat, liggande öfver och fasthållande Andersson, hvilken gjorde förtviflade försök att komma lös. På samma ställe hade ett af vittnena funnit en blodig fällknif. Andersson hade vid vittnenas ankomst påstått att det varit han som blifvit skuren, Sedan en poliskonstapel erhållits till hjelp, blef Andersson afförd till vaktkontoret. För flera upplysningars erhållande uppsköts målet till d. 29 d:s och blef Andersson införpassad till cellfangelset. En tysk som slår en qvinna. Förre handelsidkaren Josef Behr var till gärdagens förhör i poliskammaren inkallad att ansvara för det han d. 19 d:s på e m. å S:t Eriks torg öfverfallit och slagit fru Anna Maria Barthels, hvarjemte han äfven vid samma tillfälle oqvädat och kastat stenar efter heune. Då målet påropades inställde sig käranden genom befullmäktigadt ombud och svaranden personligen. Denne senare, som åtskilliga gånger måste tillrättavisas af polismästaren för sitt högljudda och oförskämda uppförande, nekade på det hestamdaste att på ringaste sätt ha förfördelat fru Barthels samt förklarade att han icke vore nöjd med det ombud som förde fru Barthels talan. Ett af de vittnen åklagaren begärde att få hördt, jifvades af Behr på den grund att fru Barthels brukade äta och dricka hos vittnet då hon vore i staden. Denna jäfsanmärkning ogillades dock af poliskammaren. Vittnena uppgåtvo att då fru Barthels den ifrågavarande e. m. kommit åkande å S:t Eriks torg hade Behr sprungit fram och med ett paraply slagit henne öfver ryggen. Deremot kunde vittnena icke med säkerhet uppgifra att det varit Behr som kastat stenar etter tru B. ehuru detta icke synts ha varit osannolikt. Ett vittne, som Behr inkallat, hade intet att upplysa, enär han icke varit närvarande vid det ifrågavarande tillfället Att fru Barthels, som Behr påstod, slagit honom med en piska förklarade vittnena icke skett på annat sätt än att fru B. med den hand i hvilken hon höll piskan försökte freda sig från Behr. På grund af den förebragta bevisningen dömdes Behr att för misshandel å fruntimmer på öppen plats böta 15 rdr. Från Landsorten. K isskärning. En tysk matros är i Landskrona tilltalad för att sistl. Söndags afton med knif ha sårat en svensk sjöman. Vid i Tisdags hållen ransakning afhördes fyra vittnen, af hvilkas berättelser visserligen icke framgick direkt bevisning; men så många försvårande omständigheter förekommo, att målet utsattes att åter behandlas d. 2 December och svaranden återfördes i häktet. MMMMMMMMMMMM—Från Unfenacctanaan