Göteborgsposten – 25 november 1870, sida 3

Article Image
bekante professor Treitschke i en artikel i tidskriften Preussische Jahrbächer?. Han säger att då tyska gränsen sträcker sig till Metz och Diedenhofen, hvilket han antager såsom ett gifvet resultat af det närvarande kriget, skola skälen för Luxembourgs neutralisering ej längre existera, alldenstund detta hertigdöme då ej mera skall skilja Frankrike från Preussen, utan helt enkelt vara en enclave i den sistnämnde statens territorium. Preussen skall säkerligen ej tolerera ett sakernas tillstånd, som låter kommunikationen mellan Metz och Treves gå genom ett neutralt territorium, särdeles som Frankrike nu i många år skall vara Preussens bittra fiende. Men Luxembourg, återbefästadt och i preussiska händer, skulle vara ett värdefullt försvar för Tyskland, tänker hr Treitschke. Neutraliseringen af Luxembourg, fortfar hr T., var ett brott mot sundt förnuft och historia, ty den skilde 200,000 tyskar från deras land för att ställa dem under Europas beskydd. Han anmärker dock vemodsfullt, att ehuru luxembourgarne äro tyskar ur ethnologisk och historisk synpunkt, äro deras institutioner, lagar och kultur franska. Sällskapsspråket är franska, och franska seder och bruk anses som ett kännetecken på god uppfostran. Men en gren af det stora tyska trädet kan ej tillåtas vara så förderfvad. Luxembourg måste få Ätillträde till den tyska staten, dess officiela språk måste göras till tyskt i stället för franskt, och dess förening med Holland måste upplö Detta anser hr Treitschke lätt kunna låta sig göra derigenom att man köpte hertigdömet af Holland, ställde det under en af hertigarnes af Nassau regering och förklarade att händelserna i det senaste kriget gjort ett slut på den europeiska garantien. England har länge betraktat denna garanti som en obehaglig börda, och de andra neutrala makterna skola sannolikt äfven bli glada öfver att bli befriade från sitt ansvar i denna fragar, Frankrikes export. En engelsk tidning meddelar åtskilliga sifteruppgifter, som utvisa huru ansenligt exporten från Frankrike till England ökats, alltifrån det år då handelstraktaten mellan dessa båda länder ingicks, tills utbrottet af det närvarande kriget, hvilket naturligtvis utöfvat ett hämmande inflytande på den frauska exporten i allmänhet. Vi anföra här nedan en del af dessa uppgifter. Värdet för de artiklar, som från Frankrike mottogos i olika Storbritanniens hamnar under år 1861, var 17,827,000 Å; 1869 hade det stigit till 33,537,000 C. Den minskning i importen af smör och ägg till England, som blir allt större ju längre kriget pagår, torde för detta land bli ganska kännbar då man betänker att t. ex. under år 1868 uppgick exporten af smör från Frankrike till England till 394,000 ctr, uppskattade till ett värde af 2,157,000 2, under det värdet af ägg som sistnämnde land erhöll från Frankrike utgjorde 900,000 ÅC. Under samma år exporterade fransmännen till England 9,599,000 par handskar, uppskattade till ett värde af 1,120,000 Å. samt åtskilliga slags yllefabrikater till ett belopp af 1,483,000 C. Men den dyrbaraste exportartikeln från Frankrike till England var siden, som, tvinnadt och väfdt, uppgick till 12,000,000 2. Frankrike exporterade afvenledes till England under nämnde år 4,745,000 gallons rödt och hvitt vin, på nederlag värderade till 1,876,000 Å. Af buteljkorkar exporterades ej mindre än 1,359,000 (44. År 1861 var importen från Frankrike till England 8,2 4 af den samtliga importen dit; år 1869 hade den stigit till 11,3 2. Under de tre månader som slutade med sistlidne September erhöll England 63,463 cwt hvete, mot 153,717 under motsvarande månader 1869; at hvetemjöl 7T1,678 cwt mot 337,763 cwt. Af papper importerade England från Frankrike under 3:dje qvartalet 1869 13,272 cwt, men under samma månader innevarande år endast 6,811 ewt. Af tvinnadt silke, sidentyger och vin var den franska exporten till England under de tre nämnda månaderna i år något större än under motsvarande månader förra året, hvilket torde kunna tillskrifvas dels den minskade efterfrågan i Frankrike och dels det osäkerhetstillstånd, som är der rådande.

25 november 1870, sida 3

Thumbnail