var enligt läkarnes utsago — han hade nu två medicinska rådgifrare — en almåun upplösning i kroppssystemet. Han var mycket sjuk. Gustave Lenoble, som kom tillbaka till Loudon, dolde ej för Diana, att sjukdomen hotade att taga en dödlig utgång. På hans inrådan hade kaptenen blifvit flyttad från Omega-street till en angenäm bostad vid Knightsbridge-road med utsigt öfver Hyde Park. Detta var närmare Bayswater, och ombytet var mycket behagligt för den aftynande gamle verldsmannen. Han kunde se den fashionabla folkströmmen ila förbi der han satt vid fönstret i sin ländstol omgifven af kuddar. Han pekade ut livrerna och vapensköldarne, och berättade mänga skandalösa och underhållande anekdoter om deras fordna och närvarande representanter för Gustave Lenoble, som egnade största delen af sin tid åt den gamle sjuklingen. Allt som vänskaren kunde göra för att låta tiden gä på ett behegligt sätt för honom gjordes. Gustave lät hemta ett piano, så att Diana kunde spela för sin far i skymningsstunderna då han så önskade. En eller ett par gånger i veckan kom mr Fleurus till kaptenen för att med honom samtala om den stora affär de förehade, och hvilken gick sakta men säkert framåt. Kaptenen hade längesedan märkt, att då han ingick förbund med denne gentleman hade han tagit till medhjelpare en man som höll på att visa sig vara honom öfvermäktig. Om kaptenen ej hade spelat sina kort så väl och erhållit ett personligt inflytande öfver Gustave Lenoble, torde han en vacker dag ha funnit sig alldeles uudanpetad från denna affär af fransmannen. Men det ino