önskningar. Jag tager mitt glas portvin hvarje morgon klockan elfva. Jag går till ditt skåp i frukostrummet och tagar ut mitt särskilda glas på det mest punktliga sätt. Jag tycker ej om vinet, och jag tycker ej heller om det besvär som är förenadt med drickandet deraf hvarje morgon; men jag underkastar mig det samvetsgrannt för att behaga dig och pappa. — Och du vill påstå att du ej känner dig starkare efter att ha druckit af detta dyra gamla portvin i nära sex veckor? — Jag är ledsen att nödgas säga att jag ej gör det, mamma. Jag tror att om jag undergått någon förändring, så är det den att jag blifvit svagare. — Bevara mig! utropade mrs Sheldon, du är verkligen en mycket besynnerlig flicka. Mrs Sheldon hade nästan haft lust att säga en mycket otacksam flicka. — Jag skall säga dig huru det är, Charlotte, sade hon hastigt, jag är öfvertygad om att ditt illamående — eller din svaghet — är endast inbillning. — Hvarföre det, mamma? — Emedan om det vore verklig svaghet, detta gamla portvin måste ha gjort dig starkare. Och det faktum att portvinet ej gör dig godt är ett bevis på att din svaghet endast är fantasi. Flickor vid din ålder äro så fulla af fantasier. På detta lätta sätt tog mrs Sheldon sin dotters illamående. Men det togs ej så lätt af Diana Paget, som älskade sin väninna med en lika djup och ren tillgifven