efter föregående kort öfning till strid dugliga här blir, när till numerären af den större krigsfoten lägges antalet af de sex senast nämnda beväringsklassernas manskap, ungefär 200,000 man. För ortförsvaret är landtstormen afsedd. Denna innefattar alla värnepligtiga mellan 30 —40 år, och dess antal är beräknadt till 100,000 man. Ehuru landtstormen, såsom nämndt är, uteslutande åsyftar törsvaret af hemorten, af hus och härd i egentlig mening, måste det tydligtvis vara till icke ringa styrka för organisationen i sin helhet att utom den aktiva armån, öfver hvilken full dispositionsrätt i och för försvaret tillkommer regeringen, ännu en vapenöfvad reserv förefinnes. Om fäderneslandet skulle råka i yttersta fara, återstode genom landtstormens befintlighet ännu ett medel att rädda detsamma. Frivilligt eller genom folkrepresentationens beslut kunde nemligen landtstormen då afkläda sig sin lokala karakter, och stå fram såsom en ny fåltarm när öfriga armåer gått förlorade. Genom det ofvanstående hafva vi endast redogjort för en punkt i förslaget, nemligen huru detsamma tänker sig en tillräckligt mångtalig manskapsstyrka kunna åstadkommas. Men denna punkt torde också vara en af de väsentligaste i en tid sådan som vår, då icke allt beror på taktisk skicklighet och den enskildes tapperhet, utan nästan lika mycket på förmågan att vid olika tillfällen kunna sammanföra härmassor, som äro motståndarnes ötverlägsna. — Hvad beträffar de öfriga delarne af försvarsplanen tå vi endast tillfälle att antyda dem, hänvisande för öfrigt till sjelfva organisationsförslaget, hvilket i följd af ämnets vigt och sin egen beskaffenhet vore förtjent af att i denna tid utgöra ett föremål för begrundning från hvarje svensk mans sida. Systemet af stam är på allvar tillämpadt i förslaget, och en följd deraf är att dess fört. måst vara betänkt på att föröka den nu befintliga stammen, hvars effektiva styrka blott uppgår till 30,000 man. Förökningen åstadkommes hufvudsakligen genom uppsättandet af indragne och till andra ändamål anslagne nummer vid indelta armen, genom ötverflyttande till landtförsvaret af åtskilliga kompanier vid båtsmanshållet och slutligen derigenom att det under sjötörsvarsdepartementet lydande marinregementet, ehuru reduceradt till kår, äfvenledes öfverföres till armen. Kostnaderna blifva således obetydliga, isynnerhet när man utgår från betraktelsen af båda försvarsdepartementerna såsom en helhet. Medelst den å ofvan nämnda sätt erhållna tillökning i manskap, beredes tillfälle att upprätta stamtrupper inom beväringsområden, som hittills varit i saknad af sådane. Så i Vester-Norrlands län, så äfven i Halland, och till nu befintlige truppafdelningar komma således att läggas ett nytt regemente, Vester-Norrlands regemente, och en ny kår, Hallands fältjägarekår. Vidare användes den vunna förökningen af stamtrupperna till att möjliggöra en jemnare fördelning af regementenas nummerstyrka, hvilken s. n. är så oliktormig att regementen finnas, som ega under 800 nummer, medan å andra sidan regementen gilvas af en styrka å mer än 1200 man. Den värfvade infanteristammen minskas deremot: gardena med ej mindre än 640 man tillsamman, och man återfinner således äfven på detta område det drag, som genomgår förslaget i sin helhet, nemligen ett bemödande att spara öfverallt, hvarest sparsamhet låter sig förenas med fäderneslandets sannskyldiga nytta. Med hänseende till beväringspligtens fullgörande föreslår krigsministern först och främst att ösningstiden bestämmes till 60 dagar, 30 dagar under första och 15 dagar under hvartdera af de tvenne efterföljande åren. Denna tid är, såsom törslagets förf. sjelf medgifver, väl kort; men bristen afbjelpes i någon mån lerigenom att dels vapenömingarne i skolorna utsträckas, dels förberedande öfningar inrättas för ynglingen, äfven sedan han utträdt ur skolan. Sistnämnde vapenöfningar skulle företagas under de tvenne år, som föregå inträdet i beväringsåldern, och vara obligaoriska, ehuru försummandet af dem enlast föranleder någon liten förlängning i första beväringsårets vapenösning. Meningen vore att de skulle ega rum en eftermiddag i hvarje vecka under Juli och Augusti månader samt edas at från armån för ändamålet kommendeadt befäl. Uppoffringen af tid för ungdonen blefve således ej stor, utan inskränkte sig dt, sade Georgy näI önskningar. Jag tager