fältet, eller Sveriges fältarmc. Vidare tillåter oss vårt unionella förhållande till Norge att från detta land påräkna en kontingent för det fall att ett mot hela den skandinaviska halfön rigtadt hugg särskilt skulle träffa oss. I händelse således en större styrka än den ofvan angifna skulle öfverföras till Sverige, hvilket öfverskott då förmodligen komme att af fienden användas till skyddandet af landstigningsorterne, till diversionskårer m. m. egde vi alltid i de bjelptrupper, som ett ömsesidigt unionelt försvarssystem ställer till vär disposition, medel att möta en sådan öfverskjutande del af fiendens styrka. Redan den föreslagna numererären å Sveriges försvarskrafter, af hvilka den ofvannämnda fåltarmen, såsom vi nedan skola finna, endast är ämnad utgöra en del, innefattar ett hinder för att dessa i sin helhet eller till något större omfång skulle kunna åstadkommas genom värfning eller rotering. Konskriptionen eller systemet att genom lottning till krigstjenst uttaga en viss procent af betolkningen har med rätta blitvit af landets allmänna mening förkastad. Återstår således endast såsom hufvudsaklig grundval för vårt försvarsverk systemet af allmän värnpligt, hvilket namn torde vara det adeqvata uttrycket för hvad vanligen kallas folkbeväpning. Men denna form finnes redan i vårt försvarssystem i och genom vår beväring, och på denna institution behöfver således endast fortbyggas för att det önskade målet skall kunna ernås. Hvar och en som i beväringens led fullgjort den medborgerliga pligten att förskaska sig krigsöfning torde emellertid nödgas erkänna att den bildning, han der inhemtat, äfven med de skärpta anordningar som på senare tider blifvit vidtagna, icke är tillräcklig tör att låta honom framstå såsom duglig soldat i ett verkligt krigsmannaled. En krafug utveckling af de elementer, som i denna institution törefiunas, är således nödig för att derur något dugligt skall kunna uppstå, och tvåfaldig är den riktning, i hvilken utvecklingen kan tänkas försiggå. Antingen sålunda att beväringsynglingen, med temporärt uppgifvande af sivt borgerliga yrke, under åratal förvandlas till garnisonssoldat i likhet med hvad eger rum i de flesta öfriga länder hvarest solkbeväpning finves, eller ock att en stam inrättas at så öfverlägsen krigsduglighet att den mindre ötvade beväringen genom att sammanfo gas med denna lätteligen kan erhålla de luckor fyllde, som existera i dess krigsbildning. Det är det senare alternativet, som krigsministern i sitt förslag valt, och anledningen till att han kunnat föredraga detta system är att Sverige i sitt indelningsverk eger ett det yppersta ämne till en så beskaffad stam. Den indelta stammen tillika med det fåtal vårfvade trupper, som af åtskilliga orsaker men mest i följd af den för specialvapnen ertorderliga högre utbildningen vore nödvändigt skulle utgöra armåns fredsfot, d. v. s. den under fred ständigt underhållna styrkan, som genom att i sin ram upptaga beväringselementerna kan svälla ut till större eller mindre antal, till en mindre eller större krigsfot, när behofvet så krätver. Fredstotens styrka beräknas till 36,000 man, men då 4000 mäste qvarlemnas i depöterne, kunna endast 32,000 vid ett krig bli disponibla. I tjugo år, från det 21 till och med det 40 lefnadsåret, är hvarje svensk man pligtig alt deltaga i saderneslandets försvar, under de tio forsta åren i beväringen, under de tio efterföljande i landtstormen. När mobilisering skall ske, beror det nu på omfattningen at den krigsfara, som hotar, huruvida den mindre eller större krigsfoten skall upprättas. Kunna rustningarne inskränkas till förstnämnda omsång, uttagas endast tjerde och femte årsklasserna af beväringen, hvarigenom förevarsstyrkans effektiva numerär blir 68, o00 man, under det att de tvenne närmast foljarde årsklasserna så tjena såsom ersättningsirupper. Skall åter den större krigsfoten genast upprättas, inträda äfven den sjette och den sjunde klassen i aktiva armen, hvars styrka då uppbringas till 100,000 man, medan andra och tredje årsklasserna nu rycka in såsom. ereättningsmanskap. Beväringens första klass : fortsätter deremot alltjemnt sin rekrytutbild: ning och tages endast i anspråk för tältarmn i yttersta nödfall. De trenne sista årsklasserna utgöra slutligen krigsreserven, d. v. s. besättningar i fästningarne och förstärkningsmanskap för aktiva armen vid trängande be. i hof. Totalsumman af vår dels genast, dels I