viss skärpa emot det domslut, enligt hvilket ett par personer, som varit anledningen till Åpojkens aflägsnande, ädömts dels fängelsestraff och dels böter, men af ett till tidn. med anledning häraf från domhafvanden i Lane härad insändt beriktigande visar det sig nu, att tidn. begått ett större misstag i afseende å ifrägavar. domslut. Species facti äro följande: Vid Lane häradsr. hafva 2:ne manspersoner vavit tilltalade och undergått ransakning derför att de så illa misshandlat en yngling från Herrestad, för att bringa honom till bekännelse af stöld, att den misshandlade deraf skulle ljutit döden. Under ransakningen blef aldrig ådagalagdt att den misshandlade aflidit, utan tvärtom förekom half bevisning derom att han dagen efter den undergångna misshandlingen varit synlig vid Qviström. Något ansvar för dråp eller mord kunde således icke ifrågakomma; men som de anklagade blifvit öfvertygade att hafva illa slagit och misshandlat gossen, blefvo de derföre dömde, den ene till penningeböter och den andre till fängelsestraff. På någon restitution lära således de anklagade sjelfve, äfven om de nu mera återsett föremålet för deras våldsamhet, icke hafva tänkt. Dömda mördare. Häradsrättens dom i målet mot hemmansegaren Johannes Persson i Linås, hvilken, såsom förr är berättadt, för att få ärfva sina barn tubbade jernvägsarbetaren Isberg att bränna dem inne, har, enl. Jönköp. bl., af hofrätten blifvit fastställd. Domen lydde på lifstidsfängelse för båda missgerningsmännen. Persson har vändt sig till K. M:t med begäran att af nåd få det honom ådömda straffet lindradt, en ansökan, som man väl kan taga för gifvet skall blifva afslagen.