göra preussarno mycken skada genom att ständigt oroa dem. De veta aldrig om det skott, de böra, härrör sig från någon isolerad expedition eller från en större kärs avantgarde Värt första öfversall nära Gisors oroade dem isynnerhet: trainen fördes i hast ut från staden, generalmarsch slogs, rekognosceringar företogs åt alla håll, alla broarne blefvo nedrifna och prins Albert af Mecklenburg, hvilken kommenderar trupperna i Gisors, sände ögonblickligt bud till Beauvais efter förstärkning. Enligt fångna ulaners utsago, tro preussarne, att francstireurerna skära tungan ur munnen på alla fångar, ett rykte som sannolikt är ett foster af deras onda samvete, ty de uppföra sig här så, att de väl förtjena en dylik medfart. Öfverallt der de öfrerfallas af francstireurer, hämnas de t. ex. med att sticka husen i brand och mörda ntan någon anledning fredliga innevånare; bl. a. skjöto de häromdagen två stackars män som voro sysselsatta att hösta in äpplen på sina egor. Ej underligt då om befolkningen bringas till raseri och efter sin förmåga söker hämnas med att mörda hvarje preussare, som utan följe vågar sig långt ifrån sina kamrater. Det hörer nästan till ordningen för dagen, att man finner en eller flera ulaner dödade med knif, kula eller käppslag, och den grymhet hvarmed en dylikt tilldragelse straffas, har blott till följd, att ytterligare uppegga de olyckliga innevånarne. Beklagansvärda Frankrike!