Göteborgsposten – 23 november 1870, sida 2

i e— —— ångarne Hansa och Leipzig med 98 pas sagerare. De tyska tidningarne äro tulla a Enträstung häröfver. Erinra de sig då ej sin sjelfförgudning de tyska truppernas ohyggliga framfart i Frankrike? De tyska handelsfartygens uppbringande är en ringa ersättning för all den utpressning och utödning, fransmännen måste utstå af tyskarne. I Kölv, Zeit. skrifves: Som jag hör, har biskopen bf Orlana, Dupanloup, i förra veckan i all tystbet företagit sig en diplomatisk tur från Orlans till Versailles. Han lär ha blifvit väl emottagen af konungen, hvilket jag likväl icke kan garantera. Msgr Dupanloup, som gerna spelar en roll bakom politikens kulisser och gerna vill låta betrakta sig som invigd, har, säger man, haft för afsigt, att intressera och vinna konung Wilhelm för en förening emellan bourboner och orleanister. Han hade velat uffästa sig till att bringa denna förening i stånd, om konungen i visst afseende dertill bemyndigade honom. Då skulle Henrik V (grefve af Chambord) uppstiga på franska tronen, och såsom varande barnlös efterträdas af Ludvig Filips sonson, grefven at Paris, bans presumtiva arfvinge. Angående de tyska truppernas under general v. Manteuffels befäl, rörelser i nordvestra Frankrike erhålla vi endast sparsamma underrättelser. I Tergnier har, som redan är berättadt, en kår af 1,200 man visat sig. Ett detachement marscherar från Clermont till Montdidier. En väderqvarn är stucken i brand af tyskarne, emedan francstireurers dolt sig derinne. En kår af 30,000 man har anländt genom Rocroy. Från Concy le chateau marscherar en kår af 800 man mot La Fere. Belgiska vapenfabrikanter leverera fortfarande en massa gevär och revolvrar till Frankrike. Vapenutförsel är visserligen förbjuden, men bevakningen på fransk-belgiska gränsen är så föga sträng, att beslag nästan aldrig komma i fråga. Vapenfabrikanterna göra dessutom goda affärer, emedan de låta de franska myndigheterna betala dryga summor. Belgiska militärer, isynnerhet underofficerare, strömma i massor under franska fanorna. Dessa flyktingar blifva vanligen vid sin ankomst till Lille, dit de samtliga begifva sig, naturaliserade och utnämnda till officerare. Häromdagen gingo 10 underofficerare från Briässel och det lyckades alla att komma öfver gränsen. Några andra försatte en straxt vid gräsen liggande by i största bestörtning. De kommo dit om natten och knackade på porten till mairiet. Mairen, hvilken skyndat till ett fönster och såg en främmande trupp framför sig, tog till flykten genom en bakdörr och allarmerade byn under ropet: preussarne äro här! Alla rusade bort, till och med skiltvakten i granskapet. De belgiska underotficerarne satte likväl efter dem och lyckades att lugna tlyktingarna samt skaffa sig medel, att komma till Lille. Från Rom skrifves, att der ej visar sig något tecken till, att påfven tänker lemna Rom; hans vinterrum göras i ordning, han promenerar dagligen och vid godt lynne med sin omgitning under Rafaels loggier. Han sysselsätter sig mycket medl litterära arbeten, och de klerikala tidningarne erhålla tillochmed artiklar från hans penna. Lamarmora står i öppen strid med regeringen, finner sitt ståthållarskap i Rom högst obehagligt och önskar att bli derifrån befriad. Spaniens cortes ha utsett en kommission af 25 medlemmar, hvilken skall atgå till Italien, för att erbjuda hertigen af Aosta, som nu anländt till till Florens, spanska kronan. Hertigens val har blifvit med stor entusiasm helsadt i Madrid.