Göteborgsposten – 23 november 1870, sida 1

ven gerna vilja säga mrs Sheldon att det finnes ett verkligt skäl för att jag lomar henne. — Nåväl då, min skatt, må du göra det, eftersom du är så ofantligt samvetsgrann. Ja, du kan säga mrs Sheldon och följaktligen äfven mr Sheldon, att du skall gifta dig med en fransk gentleman. Du blir naturligtvis tvungen att uppgifva hans namn, och då skall den frågan uppstå hvar och huru du sammanträffat med honom. Det är verkligen ledsamt att du nödvändigt skall vilja upplysa dessa menniskor, ty, ser du, min flicka, hvad jag för närvarande framför allt vill undvika är möjligheten af en kollision mellan Sheldons och Lenoble. — Pappa, hvarför alltid detta hemliga planerande? utropade miss Paget otäligt. — Nå, eftersom du har så litet förtroende till mig, må du göra som du vil, svarade kaptenen. Jag tvår mina bänder. Säg dem hvad du behagar. — Jag skall ej såga dem mer än jag anser verkligen nödvändigt, pappa, svarade den unga damen lugnt. Jag tror ej att mr Sheldon skall bry sig mycket om hr Lenoble. Han tycks ha allt för mycket att tänka på sina egna affärer. — Jåså Sheldon synes ha mycket att tänka på, synes vara orolig. — Ja, pappa; jag har tyckt det under de sista månaderna. Såvidt jag kan döma af hans ansigtsuttryck, då han sitter hemma om aftoarne och läser tidningarne eller stirrar i elden, har han mycket att tänka på, ja mycket som oroar honom. Mrs Sheldon och Charlotte tyckas ej