Göteborgsposten – 22 november 1870, sida 1

De hade nu hunnit tillbaka till Omega-street. Medan miss Paget lagade i ordning th åt sin fästman, bragte Gustave å bane frågan om Dianas resa till Normandie. — Rörande Sheldons är hon obeveklig, sade han till kapten Paget, som sipprade sitt the och smålog åt de älskande med en aristokratisk patriarks min. Det blir ej något giftermål af, förrän det behagar mrs Sheldon att göra henne fri. Jag samtycker härtill endust såsom man måste samtycka till det oundvikliga; men jag har bedt henne komma till Normandie på fjorton dagar för att se sitt hem. Hon säger att hon vill komma med er. Hon behöfver blott bedja sina vänner om att få bli fri på så lång tid, och saken är klar. — Naturligtvis, svarade kaptenen; hon skall följa med mig. Om så är nödvändigt, skall jag sjelf fråga mr Sheldon. Men det blir bäst att ej nämna hvart du reser, Diana. Det finnes skäl, som vår vän Gustave och jag bäst känna, och hvilka göra hemlighetsfullhet för närvarande önskvärd. Du kan uppgifva Rouen. Då behöfver du ej säga någon osanning. Ja, Rouen. Och du skall resa i mitt sällskap. — I vårt sällskap, sade Gustave. Jag skall uppskjuta min resa ett par dagar för att få sällskap med er. Ni skall ju sammanträffa med Fleurus i Rouen eller hur? — Ja, han skulle vara der den femte Mars och i dag ha vi den sista dagen i Februari. Jag hade ett bref från honom denna morgon. Allt går bra. Diana undrade hvad det kunde vara som gick bra; men hon var tvungen att nöja sig med sin fästmans förj