Göteborgsposten – 21 november 1870, sida 2

Ett nytt bevis på preussarnes krigföringasätt. Det är allmänt bekant, att preussarne, öfverallt der de finna motstånd, hämnas med att plundra och bränna ned byar och enskilda hus, brandskatta innevånarne samt skjuta eller misshandla enskilda individer. Dylika bedrifter höra till dagordningen inom kung Wilhelms arm6. men man får sällan en så utförlig och pålitlig underrättelse härom, som i en af prefekten i Ardennerdepartementet från Mezieres d. 4 Nov. till den franska regeringen insänd rapport, som meddelar ett fullstän digt vittnesförhör angående preussarnes framfart d. 27 Okt. i de till en kommun hörande byarne Neuville och This. De båda hufvudvittnena voro mairen och hans biträde, och deras utsago, hvad som angick dem tillfogade misshandlingar, voro bekrättade med läkarebetyg. Deras förklaring lyder som följer: Den 26 Okt. kommo preussiska uhlaner till Neuville för att göra reqvisitioner. Under det de voro hos mairen i och för detta ändamål, lossades af obekant person ett skott på den utanför staden posterande skiltvakten, hvarpå hela patrullen drog bort efter att först ha ålagt mairen att noga sörja för reqvisitionernas infordring, hvilket denne äfven gjorde. Dagen derpå anlände en större truppstyrka till kommunen, mairen och hans biträde grepos i sina bostäder, bakbundos och fördes under ideliga dödshotelser fram inför en i värdshuset etablerad krigsrätt. Under transporten till värdshuset i Neuville voro de bundna vid hästsvansarne, och då hästarne sattes i traf, blef mairen en 79 års gammal och svag man dragen kull och släpad med hufvudet mot stengatan. Den i krigsrätten presiderande officeron befalte mairen och hans substitut, hvilken förhördes särskildt, att de skulle ange hvem som skjutit på skildtvakten och då de voro i ur ständ dertill och högtidligt försäkrade detta, blefvo de först slagna med knytnäfvarne och sedan kastade på halmknippor, hvarpå preussiska soldater på officerarnes befallning turade om att prygla dem med käpnar för att aftvinga dem en bekännelse som de icke kunde afgifva, då de ingenting visste. Då man således med misshandlingar icke lyckades få reda på gerningsmannen (mairen var fullt och fast öfvertygad att det icke var någon af kommunens innevånare), pålades folket såväl som kommunen penningböter; mairen, hvars ringa kontanta belopp den kommenderande offieeren tagit, i det han hade tömt fadrens och dottrens portemonnäer, ådömdes att böta 2000 fres, och då han icke kunde inom en qvart betala denna summa (han bad förgäfves först om 6 timmars, sedan om en timmas sanstånd) stucko de hans gård med bohag och allt i brand. Äfven stadens 75-årige predikant misshandlades illa, derföre att han på morgonen som vanligt låtit ringa med kyrkklockan, hvilket ljud de fromma preussarne icke kunde tåla i Frankrike, bands vid en häst och släpades genom smutsen. Medan förhöret pågick i värdshuset, drefs den öfriga manliga befolkningen till kyrkan och instängdes derstädes; man gick till och med så hänsynslöst tillväga, att en i koppor insjuknad man rycktes ur sin säng och drefs bort jemte de öfriga. Derefter plundrades husen och qvinnor och barn förolämpades.