Göteborgsposten – 19 november 1870, sida 1

Rättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. En ny industri. Barnmorskan fru Josefina Strömberg var till i Thorsdags inkallad till poliskammaren att ansvara för det hon från åtskilliga personer här i staden på bedrägligt sätt tillnarrat sig penningar. Den person som gjort anmälan härom hade fru Strömberg för kort tid sedan besökt och då först hotat att, ifall denne icke ville gifva henne en viss summa penningar, så skulle han få sida smalek och obehag genom en person med hvilken hon var bekant Då hon genom denna hotelse lock icke kunde erhålla några penningar, började hon att gråta samt omtalade att hon vore fattig och orsatt i det största elände samt bevekte harigenom den ifrågavarande personen till medlidande, hvarför han lemnade henne 5 rdr såsom gäfva. Kort derefter erhöll den meranämnde personen ett bref från iru Strömberg, uti hvilket hon begärde att få låna 50 rdr mot revers. Då detta lån(z) emellertid icke beviljades henne, skref hon ytterligare ett bref samt uotade att i händelse hon icke erhölle de begärda penningarne, så skulle hon på allt sätt chikanera orefemottagaren, förklarande att hon med lätthet unde få det begärda penningebeloppet af tidningen Vaderneslandets redaktör, för hvilken tidning hon ansåg att den skandalhistoria hon var i besittning af rörande den ifrågavarande personen skulle blifva en godbit. Hustru Strömberg var nog oförsynt att afsluta detta bref med följande ord: — — — i händelse vi ha något att talas vid innan jag afsänder till. Fäderneslandet är min adress Sillgatan n:r 254. Vid förhöret i Thorsdags instälide sig hustru Strömberg genom ombud, som upplyste att hon skrifvit de ifrågavarande brefven, men hade detta icke skett i någon ond afsigt, utan endast at oförstånd. Poliskammaren beslutade att hustru Strömberg till påföljande dag skulle hemtas till personlig inställelse. Då detta mål i går åter förekom i poliskammaren medgaf hustru Strömberg fortfarande att hon skrifvit de ifrågavarande brefvon, men hade detta skett för en annan person som lemnat henne konsepter till desamma, och hade hon för sin del icke förstått innehållet af hvad hon skrifvit. De 5 rdr hon erhållit af den person som angifvit henne, påstod hon sig ha begärt för sin moders, fru C. Fryckholms, räkning, till hvilken hon äfven lemnat dessa penningar. Hon förnekade på det bestämdaste, att på ofvannåmnda sätt ha försökt tillnarra sig penningar af några flera personer. Sedan polisinspektor Elliot upplyst att han varit närvarande då hon gjort försök till ett dylikt bedrägeri hos en annan person, medgaf hon äfven detta. För den tilltalades moders hörande uppsköts den vidare ransakningen till d. 24 d:s. Stöld af guldsaker och juveler. I förra månaden ingick till härv. poliskammare en anmälan från stadsfiskalen i Linköping att en större stöl blifvit begången hos rådman L. J. Lönnberg ders ädes, hvarvid tjufvarne tillgrip.t följande dyrbarheter: ett cylinderur, en längre kedja, två st. armband, en fingerring med topassten, en brosch med infattade akta perlor, en brosch utan infattning samt två st. örhängen, allt af guld. Då det antogs att tjufvarne begifvit sig hit till staden för att försälja det stulna, anhölls om deras efterspanande. D. 10 d:s häktades af detektivkonstaplarne Andrn och Rönnbäck sadelmakeriarbetaren Gustaf Collin och dennes son, för stöld straffade Frans Gustaf Collin, båda från Hofs socken vid Wadstena, hvilka upptäcktes derigenom att de uti en juvelerarebutik vid Södra Hamngatan försålt guldkedJans Vid förhöret erkände de båda tilltalade att de begått den ifrågavarande stölden, men förklarade att en tredje person äfven varit med om densamma. bå denna uppgift emellertid icke synes trolig, ha de båda guldtjufvarne med fångtransport blifvit afsanda till Linköping för att derstådes undergå vidare ransakning.