Göteborgsposten – 18 november 1870, sida 1

uppriktigt älskad och tillräckligt gammal för att värdera den känsla af frid som är förenad med vissheten om en betryggad framtid. Hon gick till Charlottes rum denna qvill, sedan mr Sheldons lilla hushåll gått till hvila, på samma sätt som hon gått dit på julattonen för att afsäga sig den hon älskade och välsigna sin rival. Denna gång var det en ny bekännelse hon hade att göra, en bekännelse som förorsakade henne en viss blygsel, ty det finnes ingenting så svårt att bekänna som flyktighet. — Charlotte, började hon, vet du när da och Valentine skola gifta er? — Hur kan du göra en sådan tråga, Di? Vårt giftermål är, som onkel George säger, beroende af framtiden. Vi torde ej komma att bli gifta på många år — ej förrän Valentine erhållit en betryggad ställning inom litteraturen och en inkomst, som nu tyckes nästan omöjlig. Det var det särskilda vilkor med hvilket mr Sheldon — pappa — gaf sitt bifall till vår förlorning. Naturligtvis var det mycket klokt af honom att tänka på sådant, och han har varit så medgörlig och ädel i sitt uppförande mot mig alltigenom, att jag skulle vara mycket otacksam om jag vägrade att rälta mig efter hans råd. — Er förlofaing kommer således att räcka länge? — Mycket länge. — Charlotte, sade miss Paget efter en paus, skulle du bli mycket ledsen om jag lemnade dig före ditt giftermål? — Lemnade mig före mitt giftermål, Diana! Är det