Göteborgsposten – 16 november 1870, sida 3

UHandels-anderräticlser. Den affärsstagnation, som i följd af kriget öfverallt i Tyskland inträdt, har sedan de första svärigheterna öfvervunnits, åstadkommit öfverflöd på till placering ledigt penningkapital och allestädes på Tysklands börser klagar man f. n. öfver Geldplethora. Det är naturligt att spekulationen då med förkärlek-skall vända sig till fondpapperen, och bland dem som icke äro minst eftersökta, befinna sig de svenska. Så berättas från Frankfurt att våra 43) 2c statsobligationer (af 1858 och 1860 års lån) äro mycket efterfrågade till stegrade kurser, och i Hamburg noteras våra 5 2 obl. af 1866 numera 963 — en notering högre än dessa på länge om ens någonsin förut upphunnit. Möjligt är att den begärlighet, som på senare tid inom vårt eget land yppat sig för våra statspapper och som bl. a. ådagalägges derigenom att fullmäktige i riksgäldskontoret kunnat höja priset för obligationerna af senaste 5 2, lånet till 97 20, icke varit utan inflytande på den hausse, hvilken äfven i utlandet för våra fonder inträdt. Den ofantliga införseln af ädla metaller till England fortfar. Blott under tiden från d. 3—8 November, således på mindre tid än en vecka, anlände dit från utom-europeiska platser nära 1 mill Å. Större delen af dessa sändningar utgjordes af guld och anlände från Australien, men ungefär 250,000 Å utgjordes af silfver och inkommo såsom re-export från Japan, dit de blifvit sända i afräkning på det i England kontraherade, men sedan återtagna Japanesiska statslånet. Det tyckes under sådana förhållanden som om räntefoten bort sjunka, i stället för att såsom nyligen skedde höjas till sin forna, länge innehafda ståndpunkt af 3 4. Det franska lånet var af för liten betydenhet till att rättfärdiga en hög eller förhöjd diskonto, men af större vigt äro de lånetransaktioner, som väntas och till hvilkas framträdande man antager att ett fredsslut kommer att utgöra signalen. Man väntar då att i frästa rummet Frankrike skall uppträda såsom lånesökande, och då detta lands behof äro fullkomligt oberäkneliga tager man sig för att i sin egen förestal ning uppjaga summorna ännu högre än de förmodligen i verkligheten blifva. Ryssland har man länge motsett att få emottaga såsom kund. Detta lands underhandlingar med huset Baring Brothers, hvilket skulle förmedla operationen, voro för någon tid sedan nästan afslutade och det återstod då endast ett par differenspunkter, hvilka hindrade proJektets framläggande. Vidare väntar man att en mängd sydamerikanska småstater skola, såsom förut blifvit nämndt, vända sig till den europeiska marknaden. I denna fruktan för framtiden torde mera än i verkligt bestående förhållanden anledningen ligga till att räntesats och kapitaltillgång i England icke för närvar. synas stå i den vanliga proportionen till hvarandra. Om anledningen till räntefotens bibehållande vid sin jemförelsevis höga ståndpunkt är den ofvan angifna, finnes emellertid skäl till att antaga att en förändring snart skall inträda. Freden har visat sig icke skola inträffa så snart som man förmodat, och den afvaktade appellen till det engelska kapitalet från Frankrikes sida kommer således ännu för en rymlig tid att uteblifva. Ryssland har gjort sig omöjlig såsom lyckosam kund på den engelska lånemarknaden genom sina grumliga fiskerier i Svarta Hafvet, och med en mun varnar den engelska pressen kapitalisterna för att inlåta sig på en j lanetransaktion, hvilken kanske utgör ett maskerad; krigslån och således ett vapen, som komme att riktas mot England sjelft. Äfven om de sydamerikanska låneoperationerna komma till stånd, kunna dessa icke betraktas annorlunda än såsom en välbehöflig . aderlåtning på den också i England befintliga Åplethoran. I de framtida utsigtorna ligger således föga