Göteborgsposten – 16 november 1870, sida 1

bakavisat anbudet af hans hamd? Jag vet att du vägrat bli denne mans hustru. Jag hörde — jag såg det i hans ansigte. Du — en tiggerska, en varelse som är beroende af det skydd en vexelmäklares enfaldiga hustru ger dig — du måste ha höga tankar om dig sjelf för att tillbakavisa en sådan man som denne! Tror du att sådana män gå omkring och tigga bland unga damer, sådana som du, för att få en hustru? Tror du att ett sådant anbud yppas hvarje dag? Kaptenen gick fram och tillbska i rummet i cn paroxysm af raseri. Diana betraktade honom med sorgsna förvånade blickar. Ja, det var den gamla sjelfviska naturen. Leoparden kan ej förändra sina fläckar, och Horatio Paget i detta ögonblick var sådan han fordom varit. — Var ej ond på mig, pappa, sade Diana sorgset; jag tror att jag gjort min skyldighet. — Din skyldighet mot hvem? Var så god och kom ihåg, miss, att du äfven har skyldigheter mot mig, din far. Men jag förmodar du är alltför förnäm för att taga i betraktande det besvär jag haft i denna sak; den möda jag hade för att få Lenoble hit öfver till England; det sätt hvarpå jag öfverdref tillochmed min opasslighet för att få ha dig hos mig emellanåt; den slughet och diplomati jag utvecklat för att bringa denna sak till en lycklig utgång. Och nu då jag lyckats utöfver mina förhoppningar, förderfvar du alltsammans och vågar sedan ställa dig framför mig och predika om din skyldighet. Hvad vill du ha för en man, det skulle jag vilja veta? En rik man? Lenoble är rik. En vacker man? Lenoble är vacker. En gentleman