Göteborgsposten – 15 november 1870, sida 1

ROFFOGLAR ). Roman af M. Braddon, förf. till ÅLady Audleys hemlighetk m. fl. lÖfvers. från Engelskan. — Skuggor och minnen, svarade Diana dystert — obestämda och dåraktiga, syndiga, kanhända; men de komma emellan er och mig, hr Lenoble. Och då jag ej kan gifva er ett helt hjerta, vill jag ej gifva er något. — Ni har älskat någon, någon som ej vetat uppskatta er kärlek? Säg mig sanningen, Diana; ni är atminstone skyldig mig detta. — Jag är skyldig er sanningen. Ja; jag har varit mycket däraktig. Under ett par år af mitt lif fanns det en person, som var mitt dagliga sällskap. Han reste tillsammans med oss — med min far och mig, och vi uthärdade många bekymmer och förändringar tillsammans. Under en lång tid var han liksom min bror, och jag tror ej att många bröder äro så goda mot sina systrar som han var mot mig. I hans hjerta blef denna känsla aldrig förändrad. Han var alltid lika vänlig. En gång gickade jag mig sjelf med den fantasien att i hans blickar, ton och äfven i hans ord fanns en djupare känsla än denna broderliga vänskap; men det ver blott ett sjelfbedrägeri. Mina ögon blefvo öppnade på ett grymt sätt. Jug säg att hans