Göteborgsposten – 14 november 1870, sida 2

Berl. Tid. innehåller följande telegram från London af d. 10 d::: Vid lordmayorns bankett i går afton yttrade ölverdomaren: Mr Pollack: Ilan. som fordom var en vår gäst vid detta bord, är nu nedstörtad från sin tron. Hvilka fel han än må haft, måste vi likväl med erkännande minnas honom såsom vår bäste vän och trofaste bundsförvandt i tjugo år. Om Tyskland införlifvar några af Frankrikes rikaste provinser, skall den europeiska jemvigten bli rubbad. Österrike må prisa sig lyckligt om det kan rädda, hvad det har qvar, sedan det förlorat sina tyska provinserna. Ryssland skall utbyta några af sina Östersjöprovina för Konstantinopel. England allena kan hålla sig, så länge det häfdar herraväldet på hafvet. I st. f. allmän afväpning måste nu hvarje stat rusta öfrer förmågan. Gladstone hoppades icke allenast på en snar, utan, hvilket var ännu vigtigare. på en varaktig fred, som uppfyllde billiga och rättvisa fordringar från den starkare och från början angripna maktens sida, men hvilken icke heller borde bli för hård för det tappra folk, som så länge gladt sig ät militäriskt öfvervälde i Europa. Men han hoppades i synnerhet på en fred, grundad på den moderna civilisationens ider och principer. Granville yttrade, att det nuvarande kriget ej kunnat förhindras. Det hade måst komma förr eller senare, England hade gjort och skulle fortfarande göra allt möjligt, för att inställa fientligheterna, enär det hade varit omöjligt att komma med bestämda fredsförslag, emedan man icke kände de krigförande makternas verkliga statas. Han beklagade afbrottet i underhandlingarne. och han hade ännu icke mottagit något slags officielt meddelande om orsaken hvarför de strandade. England önskar att se Tyskland utträda ur kriget starkt genom sin enhet, det skulle beklaga Frankrikes onödiga förödmjukelse och försvagande, och det önskar, att alla neutrala makter måtte dela denna ståndpunkt.