Göteborgsposten – 12 november 1870, sida 2

(Insändt.) Krigsbön. I mensklighetens namn! O store Herre Gud, Låt folkens klagoljud Dock ej förgäfves mot din himmel stiga! Till tidehvarfvets skam Gå de vandaler fram, Beropa sig på Gud ... Hur länge vill du tiga Nej, Gud af kärlek rik Se dessa högar lik, Dem nejden knappt förslår att med sin mull betäcka! — En mull, af hjertan gödd ... Hvad mannakraft förödd! Ar det för synder straff, låt det ej längre räcka! Se dessa haf af blod! Se dessa tårars flod, Ur enkors, mödrars, allas hjertan gjuten! Se dessa öde hem Och sköflingen kring dem, — När slår för folkens bödlar en gång straffminuten! Din frid, o Gud, oss sänd! Till dig hvart folkslag vänd, Att snart må gry den dag, då intet krig föröder, Men samma fredsförbund Omfattar jordens rund, Och menskligheten lärt . . . att folken äro bröder!