Oroligheterna i Paris. (Korresp. till LIndep. belge.) D. 31 Oktober. De allvarligaste händelser ha i dag timat i Paris. Befolkningen befann sig af många skäl i den mest upphetsade sinnesstämning. Det sorgliga och oförsvarliga nederlaget vid Le Bourget sammanträffade med underrättelsen om Bazaines kapitulering, som regeringen på det bestämdaste förnekat, och dertill kom, att Thiers skulle öfverbragt förslag till ett vapenstillestånd, under det innevånarne äro fast beslutna att icke underkasta sig någon fred, som förnedrar Frankrike. Redan på morgonen samlade sig utanför Hötel de Ville talrika grupper, hvilka fordrade commune, ja, tillochmed regeringens afsättande. Jules Simon rille tala, men kunde nästan icke få fram ett ord. Regeringen lofvade att en utskrisning i massa skulle företagas och att -commune skulle oförtöfvadt träda i kraft, men tumultet tilltog alltjemt. Ett ofantligt antal nationalgardister, dels med, dels utan vapen, skyndade till Hötel de Ville, och man måste medge, att de voro allt annat än väl stämda mot regeringen, som de beskyllade för vacklande och oduglighet. Detta sista ord är nu liktydigt med förräderi, och allt glömmes, som en person kan hafva förut uträttat. General Trochu svarade flera delegationer, hvilka inträngt i Hötel de Ville, att han ej erfarit det aldra ringaste om Metz kapitulering, hvilken för öfrigt försiggått i kejsar Napoleons namn. I afseende på affären vid Bourget yttrade Trochu, att i den deltagit tlera odisciplinerade kårer, af hvilka några tillochmed borde ha varit upplösta. En af dessa kårer hade besatt Drancy, Bondy och Bourget, och den hade väl derför bemyndigats qvarstanna i Bourget; men denna ställning utgjorde ej någon del af försvarssystemet, och man måste ge detta system tid till att utveckla sig m. m. Dessa förklaringar blefvo dock mycket