Göteborgsposten – 11 november 1870, sida 1

föranledda af de stora krigshändelserna på kontinenten, redan utkommit. Den första med titel: Tyskland, Frankrike och Sverige är författad af docenten Hans Forssell och har underkastats en sträng kritik i två af hufvudstadens tidningar; men tonen i dessa kritiker är dock helt annan, och måste vara af helt annan beskaffenhet, än den som anslås 1 de tidningar, hvilka polemisera om det fransktyska krigets uppkomst, berättigande och verkningar. Jag förmodar att hr Forssell icke underlåter att bemöta de anmärkningar som riktats mot hans skrift; dertill är han alltför energisk och fast öfvertygad om, att de åsigter han uttalat äro riktiga. Den andra broschyren utkom häromdagen, och torde knappast hafva hunnit till er, då ni mottager detta bref. Dess titel är: Kriget emellan Tyskland och Frankrike, dess orsaker och närmaste följder. Författaren är — general Hazelius, som ännu vid fyllda 73 år förer sin penna med ungdomlig liflighet, och hvars stil är ännu lika pigg som för trettio år sedan. Begge dessa författare betrakta de stora händelser, som föranledt dem att fatta pennan, i mycket från samma synpunkter, de komma i mycket till samma resultat och de tveka icke att i åtskilligt underkänna den nu hos oss rådande opinionen. Deri ha de försyndat sig mest. Den 73-årige politiske skrittställaren måste således bereda sig på att falla för samma svärd, som användts mot den unge skriftställaren, dock tror jag ej att någon af dem faller för första hugget. Det vore oförenligt med deras skaplynne. Se här några utdrag af hr Hazelii märkliga skrift. Till utgångspunkt för den närvarande stridens bedömande får icke tagas intrycken af Tysklands ovärdiga beteende mot vårt frändeland Danmark. Jag är?, säger hr UH., ttillräckligt varm skandinav, social, politisk, literär) — ej dynastisk, för att hårdt döma det förenade Tysklands anfall mot Danmark och med verklig atsky Preussens hånliga löttesbrott mot en liten stat genom att ej verkställa Pragfreden. Men detta är ett. Den närvarande stora striden har härmed ingenting gemensamt, har ingalunda härifrån utgått. Upp öfver Slesvig och upp öfver Bismarck mäste vi höja vår blick. Han bestrider päståendet att Preussen framtvungit kriget-, utan anser att Frankrike gaf den närmaste krigsanledningen, hvilket bestyrkes af den inför engelska parlamentet framlagda skriftvexlingen mellan stormakternas sändebud. Förslaget om spanska kronans öfverlemnande till prinsen af Hohenzollern var icke heller en krigsorsak. Preussen hade litet att vinna genom att en Hohenzollern satt på den spanska tronen. Huru mycken inflytelse, frågar br H., har väl numera fursteslägtskapen på krig eller fred? Regenterna måste i våra dagar framtör allt gitta sig med sina folks verkliga fördelar. Nuvarande konungen i Preussen understödde icke i Krimkriget sin svåger, kejsar Nicolaus, och i dessa dagar är det ingalunda systersonens slägtskap med den preussiske morbrodern, utan Rysslands intressen att åter komma ut i Svarta hafvet, samt dess naturliga ovilja mot demokratiska och socialistiska rörelser, som göra att det ej ogerna ser Frankrikes försvagande. Slägtskapen hindrade ej kejsar Frans att som fiende inrycka i sin mägs, kejsar Napoleons, hufvudstad-. — Man måste gå 500 är tillbaka, för att finna en slägtskap mellan prinsen at Hohenzollern och preussiska konungahuset, hvaremot han på dubbelt sätt, både på fädernet och mödernet, är befryndad med kejsar Napoleon, hvarföre marskalk Prim sannolikt ansåg sin tronkandidat ej skola bli oangenäm för kejsaren. Hvarföre skulle Prim genom en intrig med Bismarck stöta sig med Frankrike, hvars vänskap var för Spanien af mycket större värde än Preussens. Hvarföre skulle Preussen önska krig med Frankrike? Hufvudsträfvandet för Preussen har ju under ett tiotal af år varit Tysklands enhet, Sydtysklands anslutning till Nordtyskland så nära som möjligt. sig sjelf är det väl något ganska berättigadt, säger hr H., att en nationalitet af särskilda stammar, med samma härkomst, gemensamt språk och gemensamma minnen, sammansluta sig. För att genomtöra enhetsverket, hela det liberala partiets i Tyskland sträfvan och ) Hr Hazelius har antagit skandinaviska språkkongressens reglor för s afning. Han skrifver sålelas. Ven —— —