Göteborgsposten – 10 november 1870, sida 3

ver 50 och det större 440 fot högt, då Niagara endast håller 160 fot i höjd. Den under den torra årstiden uppmätta vattenvolymen i fallet håller 25 i djup och nära 100 aluar i bredd. Djerf inbrottsstöld. I Clyde på Nya Zeeland begicks för ett par månader sedan en inbrottsstöld, hvilken både i atseende på det stulnas värde och djerfheten samt framgången vid utförandet kan jemföras med de i nämnde afseenden mest ryktbara stölder. som någonsin blifvit begångna af europeiska stortjufvar, hvilka utan tvifvel med stolthet skulle vilja räkna de aflägset boende yrkesbröder, som utfört ett sådant mästerprof, bland sina leder. En omständighet som ökar det pikanta i stölden är, att den begicks i — ett fängelse. Dörren till ett af rummen i fängelset i Clyde blef nemligen en Söndag i Sistl. September uppbruten och två der stående skrin, som innehöllo mynt och banknoter till ett belopp af 13.981 pund sterl. bortförda. Tjufvarne måste ha utvecklat en utomordentlig slughet och försigtighet, då de både kunde bereda sig inträde och bortföra skrinen utan att upptäckas. Men dermed slutade också framgången. De blefvo arresterade inom fjorton dagar, och det sätt hvarpå de upptäcktes bevisar, att om de nyzeeländska tjufvarnes slughet är stor, så är de nyzeeländska detektivkonstaplarnes icke mindre. En person i grannskapet hade på morgonen då brottet begicks märkt en man, hvars uppförande uppväckte hans misstankar, och hade han derföre företagit sig att bevaka hans rörelser. Efter de upplysningar detektivkonstaplarne ur denna källa erhöllo, följde de den misstänkte mannens spår, och sedan de kommit till det ställe der han hvilat, började de undersöka lemningarne efter en eld som han uppgjort derstädes. Bland dessa funno de qvarlefvorna af några brända kläder och en liten del af ett hästbetsel. Denna läderbit ledde till upptäckten af de brottsliga. Då man undersökte den, befanns den ha blifvit lagad, och detta på sådant sätt, att lagningen enligt deras erfarna omdöme blifvit utförd, ej af en sadelmakare, utan af en skomakare. Denna omständighet ledde poiisens uppmärksamhet på en viss Rennie, en skomakare, vid hvilken en skugga af misstanka redan af annan anledning var fästad; vidare letade polisen sig till det resultat att den obrända delen af betslet bief igenkänd såsom tillhörande ett betsel, hvilket bevisades ha varit i hans ego. Rennie, som på detta sätt blef identifierad med den man, hvilken polisen förföljde, blef arresterad och erkände kort derefter sitt brott samt uppgaf sin medbrottsling.