Rörande oroligheterna inom Paris i Mändags åtta dagar meddela underrättelser derifrån af d. 1 d:s, hvilka ingått till Tours med luftballong: Intagandet af Metz och ryktena om ett vapenstillestånd hade framkallat en stark jäsning i hufvudstaden. De ultra radikala hade besatt Hotel de Ville i afsigt att bilda en commune och ville med Flourens såsom ledare tvinga den provisoriska regeringen att afgå. En person proklamerade rent ut, att regeringen var afsatt. Ernest Picard lyckades likväl att undkomma och vidtog åtgärder till att göra motstånd. Han befallte, att generalmarsch skulle slås, lät besätta nationaltryckeriet med militär, förbjöd tryckandet af hvarje kungörelse och uppmanade till att sätta ministerierna i försvarsullstånd. Amiral Roncire le Noury ställde sig till Picards törfogande. Vid midnatt begäfvo sig bataljoner af national-och mobilgardet till Hotel de Ville, der Jules Favre, Garnier Pages och Jules Simon befunno sig som fångar. Jules Favre förklarade, att han hade ett mandat af befolkningen och att han endast skulle draga sig tillbaka för en af denna vald regering. De upproriska uppmanade Flourens att sätta medlemmarne af regeringen på slottet i Vincennes. Ett kompani nationalgardister trängde nu in i rådhuset och drefvo de upproriska upp i öfversta våningen. Talrika bataljoner ryckte derpå fram under rop af: Lefve republiken! lefve Trochu! De upproriska togos till fånga, kastades ned i källaren, afväpnades och bortfördes, och ordningen blef utan blodsutgjutelse äterupprättad. Hvarken Dorian, Victor Hugo eller Louis Blanc deltogo i rörelsen. Under det vi afvakta antingen storartade utfall af parisergarnisonen eller beskjutning från tysk sida, torde en blick på de händelser, som nu förberedas i de franska provinserna, vara af ett visst intresse och orientera läsaren i afseende på de telegrammer, vi ha att vänta: Den 1:sta och 8:de preussiska armekårerna operera i norr under general Manteuffel. Här befinner sig i trakten af Lille, som utgör ett stort förskansadt läger, elementerna till den nya kår, som är under bildning och hvilken skall nödgas att draga sig tillbaka till denna fästning i följd af den första armå6ens framryckande. I norr finnes ett stort antal fasta platser af hvilka några, såsom Verdun, Montmedy, Mezieres, Longwy och La Fåre, redan äro cenerade och belägras, under det 22 andra fasta platser, bland hvilka Lille, S:t Omer, Givet, Cherbourg, Douai, Vallencinnes, Maubeuge, Arras och Havre äro de mest betydande, ännu icke sett till några tyska trupper. På grund af det stora antalet fästningar, är det väl ändock sannolikt, att de icke äro tillräckligt försedda med trupper och lifsmedel, för att kunna uthärda en belägring. Sannolikt har general Bourbaki utdragit alla i Norden disponibla trupper ur de smärre fästningarne och af dem bildat den s. k. nordarmå6en i Lille, hvilken helt säkert skall komma att vålla den första tyska armeen mycket besvär. Af andra armeen, under prins Friedrich Carl, har 2:dra kåren afgått till Paris, så att prinsen nu har 3:dje, 9:de och 10:de kårerna till sitt förfogande i mellersta och södra Frankrike. Som bekant äro redan tvenne kårer, neml. den första baierska under general v. d. Tann i Orlans och d. 14:de under general v. Werder, hvilken är på väg från Dijon mot Loire. Denna armes uppgift skall vara att nedslå de båda franska armeer som samlats under namn af en Loirearm och en osteller Vogeserarmå, den förra bakom Loire, den sednare bakom Doubs, och ännu äro till en del stadda under bildning. Den s. k. Loirearmåen, f. n. under general dAurelles de Paladine, har efter de vid Orleans lidna nederlagen koncentrerat sig vid Bourges, som blifvit armeradt. Den andra eller ostarmöen, hvilken under de sista dagarne af Oktober kastades bakom Doubs af general Werder, står delad i tvenne massor, neml. under Garibaldi vid Döle och under Cambriels efterföljare Michel vid Besancon. Ingen af dessa båda armåer, hvilka sakna en högsta ledning, skall kunna motstå prins Friedrich Carl, som skall ha under sig 120,000 man, på öppna fältet. Den andra tyska armåen skall derför också nödgas att föra ett fästningskrig, men särskildt tillse, att Loireoch Vogeserarmeen aldrig lyckas förena sig. Prinsens högqvarter skall närmast förläggas till Troyes vid Seinen, dit redan 9:de armekären begifvit sig, och dit de öfriga delarne af hans armå snart skola följa efter. Från Troyes torde marschen komma att fortsättas öfver Auxerre mot Loire samt denna flod att öfverskridas mellan Gien, Cosne och La Charite, hvarpå Bourges angripes i förening med den baierska kären hvilken torde framrycka från Orleans. Under denna tid skall det väl vara den 14:de armåekårens sak, hvilken f. n. står vid Dijon och hittills stridt med så mycken lycka mot Cambriels och Garibaldis trupper, att sysselsätta dessa och hindra dem ifrån en förening med Loirearmåen. Striderna kring Bourges, der kärnan at Frankrikes ännu disponibla trupper finnes samlad, torde för öfrigt bli temligen blodiga. Fransmännen slåss mycket väl bakom betäckta ställningar, och de der i hast uppkastade förskansningarne torde äfven vara rikt försedda med kanoner och ammunition, alldenstund sjelfva Bourges är en hufvud-depöt för Frankrikes artilleri. Om Bourges väl betvingats, skall man väl genast vända sig mot Lyon, emedan Vogeserarmåen skall sedan nödgas att draga sig tillbaka till Sydfrankrikes stora vapenplats. I London och Brissel har utkommit en broschyr, till hvilken Napoleon III, ehuru heit säkert med orätt, nämnes såsom medelbarligen författare. Den vill visa, att kejsaren umgåtts med planen att skilja Baiern, Baden och Wärtemberg fiån norden samt genom en stor seger ernå Österrikes och Italiens allians. Planen strandade mot armåens bristfälliga organisation, tyskarnes, öfverlägsenhet i antal och disciplin, samt äfven mot franska pressens och tribunens utsvätningar. Man börjar i afseende på beskyllningarne emot Bazaine att komma på andra tankar? Pariserregeringen har strängt klanurat Gambettas uppträdande härutinnan, så att denne regeriogsmedlems ställning synes betänkligt rubbad. Gambettas törtidiga förkättring är äfven starkt komprometterad genowm den af Bazain