Göteborgsposten – 8 november 1870, sida 1

dring. Men som förhållandet nu är, känner jag endast förvåning deröfver. Jag skulle vara mycket glad om min far och jag kunde bli mera närmade till hvarandra; mycket glad om mitt inflytande kunde verka till någon förbättring i det lif han för. Under det miss Paget undrade öfver anledniogen till sin fars förändrade uppförande, funderade Horatio Paget vid sin ensliga härd på aftonens händelser. — Jag är till hälften böjd att tro att han redan nappat på kroken, tänkte kaptenen. Men jag får ej låta hans sätt bedraga mig. En fransmans galanteri har sällan mycket att betyda; men Leneble är en af de rättframma menniskor, hvilkas tankar kunna läsas af ett barn. Han tycktes verkligen intresserad för henne. Hon är också en ovanligt vacker flicka. Jag visste ej ens om att hon var så vacker förrän i afton. Jag måtte aldrig ha betraktat henne vid ljussken förr. Jag borde ha gjort henne till skådespelerska, sångerska eller något sådant. Jag skulle önska att hon ej vore opraktisk; om hon hade det ringaste sundt förnuft, skulle hon finna att jag försöker göra hennes lycka. Ja, och en sådan lycka som få flickor ernå! Folk må anse mig som en försumlig far; men jag tror att om jag lyckas göra min dotter till Gustave Lenobles hustru, skall jag ha gjort min skyldighet på ett sätt, som få fäder kunna hoppas öfverträffa. En så högsinnad karl som denne L.eenoble dertill är! Det får väl också tagas med i beräkningen.