Göteborgsposten – 8 november 1870, sida 1

ö — Jag skulle ej ega frihet att följa er pappa, äfven om ni kunde föra mig med er, svarada han något kallt; jag har andra pligter. Hon var öfvertygad om att det var något hemligt motiv, någon diplomatisk fint på botten af kaptenens förändrade uppförande, och hon kunde ej alldeles dölja sitt förakt. Den sluge Horatio märkte att han gått för långt, och att hans enda barn ej var af sådant ämne som kunde formas under hans skickliga händer. — Du kommer väl och helsar på mig igen, Diana? sade han i bevekande ton. Jag skall sannolikt vara en fånge i detta rum under en vecka eller mera. — Naturligtvis, pappa; jag skall komma om ni önskar det. När vill ni att jag skall komma? — Låt mig se — vi ha i dag Thorsdag; kan du komma om Måndag? — Ja, jag skall komma om Måndag. Ett åkdon anskaffades, och miss Paget fördes till detta åkdon af sin nye bekante, som visade en artig omsorg för hennes välbefinnande under resan. Hon anlände till Bayswater före klockan tio; men alldenstund hon var förbjuden att tala om hr Lenoble, kunde hon blott afgifra en ofullständig redogörelse för huru hon tillbragt sin efton. — Var din far vänlig och tycktes han glad öfver att se dig? frågade Charlotte. — Mycket vänligare än vanligt, Charlotte. Han var så vänlig emot mig, att han riktigt förvånade mig. Om jag nu vore så tillitsfull och benägen att tro menniskor om godt, skulle jag vara mycket glad öfver denna förän