Göteborgsposten – 7 november 1870, sida 2

Senare Post. Tillståndet i såväl Paris som det öfriga Frankrike företer i närvarande stund en den mert tröstlösa anblick. Gambettas och hans kollegers ensaldiga proklamation, hvari Bazuine och andra högre officerare beskyllas för förräderi, bär frukt. Befolkningen tror sig verkligen vara förrådd. Folkupplopp ha egt rum på en mängd ställen, och rörelserna äro riktade mot alla de officerare, som under kejsardömets tid tjenat i armeen. Hvilken olycksalig förvildning! Det behöfves ingen synnerlig skarpsynthet för att se, att till Frankrikes öfriga olyckor nu äfven skall komma den at ett borgerligt krig, hvarunder de lägsta lagren af befolkningen skola tillrycka sig väldet. I Marseille är detta borgerliga krig redan i full gång. Der finner man, som bekant, den radikala regeringen ej tillräckligt röd, utan uppreser sig emot de kommissarier, hon ditskickar. Andra taga dessas försvar, och söndringen är ett faktum. Plötsligt har prefekten i Lyon förklarat en mängd departementer i södern i belägringtillstånd, hvilket antyder, att preussiska armåer äro i annalkande. Möjligen ha de garibaldiska trupperna, som i trakten af Besangon skulle hindra tyskarnes framryckande mot söder, blifvit sprängda, ty det heter i ett telegram från Bern, att hopar af upplösta mobilgardister fylla de franska gränsstäderna vid Schweiz, under det tyska förtrupper visat sig söder om Besangon. Äfven i Paris har brytningen varit fullständig, och allt antyder, att också der en betänklig, ett kraftigt försvar lörlamande söndring är rådande, hvilken visserligen blifvit för ögonblicket undertryckt, ehuru det är mer än ovisst, om den icke kan slå upp i nya, vildt förtärande tvedrägtsflammor. Angående upprorsrörelsen i Paris i dag åtta dagar, d. 31 Okt., erfara vi nu närmare följande: Ryktet om de pågående underhandlingarne mellan provisoriska regeringen och preussiska högqvarteret hade spridt sig kring Paris och der uppväckt en våldsam storm bland de röda, eller det så kallade socialistiska partiet, hvilket vill krigets fortsättande och nu beslöt att störta regeringen FavreTrochu. De bekanta demagogerna Flourens, Milliere, Ledru-Rollin — man nämner äfven Victor Hugo — m. fl. konstituerade sig till ett välfärdsutskott, hvilket skickade ut några beväpnade massor och lät arrestera den provisoriska regeringens flesta medlemmar. Denna händelse synes ha väckt allmän ovilja i den franska hufvudstaden. Omkr. kl. 8 på aftonen blefvo Trochu, Arago och Ferry befriade ur de upproriskas våld af nationalgardets 106 bataljon. Nationalgardet kallades allmänt tillsammans och begaf sig under anförande af Jules Ferry (förut en af redaktörerna i Temps, nu regeringsmedlem) till Hötel de Ville, der välfärdsutskottet behagat slå sig ned. Alla ingångarne till rådhuset spärrades och Ferry begaf sig ditin med sina trupper och rensade grundligt platsen. Då Trochu kort derefter infann sig, helsades han med lifligt bifall af nationalgardet. Kl. 3 på morgonen d. 1 d:s var den nyaste sjelfskapade regeringen bortblåst och lugnet snart åter upprättadt. Trochu utfärdade på morgonen en proklamation, i hvilken han upplyste allmänheten om, att elt vapenstillestånd blifvit föreslaget, hvilket innebär flera fördelar, om hvilka Paris lätt kan göra sig en föreställning; men istället för att undersöka och värdera dessa fordelar, beskyllar man regeringen för svaghet, ja, tillochmed för förräderi. Ew dekret från regeringen utkom fram på dagen, hvilket bestämde, att i händelse någon bataljon af nationalgardet utom den vanliga tjenstgöringstiden visar sig beväpnad, så skall den genast upplösas och afväpnas. Flourens, Milliere och flera andra bataljonschefer ha blifvit afskedade; likaså Etienne Arago och de andra mairerna, antagligen derför att de ej med nödig kraft upprätthållit ordningen, och i Lördags skulle nya mairer väljas. De under dagen utkommande tidningarne fordrade, att regeringen skulle utveckla större kraft för ordningens upprätthållande, och ett stort folkmöte, som hölls om aftonen, beslöt uttala sitt ogillande af de beklagansvärda händelserna dagen förut. Emellertid brådskade det med stilleståndsunderhandlingarne. För att icke upproret skulle gifva preussarne anledning att afbryta underhandlingarne och betrakta den provisoriska regeringen såsom icke egande allmänt förtroende, beslöt hon att genom allmän omröstning tillspörja hufvudstadens befolkning, huruvida denna ämnade upprätthålla försvarsregeringens fullmakter. Omröstningen egde i