Göteborgsposten – 7 november 1870, sida 2

Därmma ULAnHIULG IHCGMGCIAI, al AL 114ORA officerarne i Metz mottogo följande muntliga meddelanden af sina chefer, hvilka genast nedskrefvos af flera officerare, som kontrollerade och ityllde hvarandras erinringar: Mina herrar! — Divisionsgeneralen och högste pefälhafvande marskalken ha åt mig uppdragit att göra eder bekanta med vigtiga fakta, hvilka timat under sista tiden. Fästningen Metz förråder aftaga med hvarje dag, och marskalk Bazaine har trott sig böra underhandla med fienden. Han har härtill utsett sin förste adjutant, general Boyer, som begifvit sig till konung Wilhelms högavarter i Versailles. Den utomordentliga artighet, hvarmed marskalkens sändebud mottogs, tyckes bevisa, att preussarne i hög grad önska att få slut på kriget. Då general Boyer således reste från Metz till Chåteau-Thierry, stannades de vanliga tågen på jernvägarne, på det han måtte komma desto hastigare fram, och i Chåteau-Thierry höll en vagn med konungens af Preussen vapen, för att föra honom till Versailles. Generalen hade ej väl anländt, förrän han mottogs af Bismarck, som sjelf framställde hos konungen hans begäran om audiens; han blef genast införd och befann sig inför ett krigsråd, hvari de mest framstående preussiska generalerna deltogo under konungens ordförardeskap. Då general Boyer upplyst om ändamålet med sin resa, tog general Moltke ordet och förklarade, att i en rent militärisk angelägenhet kunde underhandlingarne ej vara länge. Armåen i Metz måste dela lika öde med armeen i Sdan och så i krigsfångenskap. Bismarck gjorde den anmärkningen, att den politiska frågan måste föregå den militära. Jag skulle, sade han, vara hugad att ingå på en öfverenskommelse, som satte arm6en i Netzsi stånd att begifva sig till en bestämd punkt af det franska området, för att der skydda de rådslag, som äro nödiga till fredens betryggande. Dennaide hade uppstått hos Bismarck på grund af de svårigheter, som det medförde för sjelfva den preussiska regeringen, att alls ingen regering fanns i Frankrike. De upplysningar, som generalen under vägen inhemtade hos stationsföreståndarne och hos åtskilliga andra personer, samt de tidningar, han varit i tillfälle att föra tillbaka med sig, tillåta tyvärr ej något tvifvel i detta fall. Den fullkomligaste anarki råder för ögonblicket i Frankrike; Paris, som är inneslutet, uthungradt och utan förbindelse med det öfriga Frankrike, måste inom få dagar öppna sina portar för preussarne; det inre splitet förlamar försvaret derstädes, och medlemmarne af försvarskomiten ha blifvit öfverflyglade. Gambetta och Keratry ha farit derifrån i ballonger, den ene steg ned i Amiens, den andre i Barle-Duc. Oordningen har i södra Frankrike nått sin högsta spets. Den röda flaggan svajar i Lyon, Marseille och Bordeaux. En här af frivilliga från Bretagne har blifvit upprifven i närheten af Orleans. Normandiet, som genomströfvaz af röfvarband, har kallat preussarne till undsättning, för att återupprätta ordningen. Havre, Elboeuf och Rouen ha i denna stund preussiska garnisoner, hvilka i förening med nationalgardet bidraga till att betrygga det allmänna lugnet. I Vendee har utbrutit en rörelse af religiös karakter; i norden längtar man efter fred. Preussen fordrar Elsas och Lothringen samt flera milliarder i krigsomkostnader; Italien fordrar Savoyen, Nizza och Korsika. Alldenstund provisoriska regeringen var splittrad, alldenstund ej någon enighet rådde mellan de olika städerna om den nya regeringsformen, och eftersom de orlanska prinsarne ej infunnit sig, hade en anarki uppstått, som vållade preussiska regeringen, hvilken var villig att underhandla om fred, oförutsedda svårigheter. Hon kan endast tänka på att åstadkomma en grundval för underhandlingar, genom att vända sig till den regering som bestod före d. 1 September, det vill säga tiil regentskapet. Man vet ännu icke om regentinnan under närvarande förhållanden skall lyssna till fredliga förslag. I händelse af ett afslag skulle man emellertid endast kunna vända sig med dylika förslag till den ur allmänna val framgångna deputeradekammaren, som ännu är nationens lagliga representant. För att den lagstiftande kåren, som förhandlade tills d. 1 Sept., skall kunna ånye träda tillsammans och underhandla, är det i hvarje fall af nöden, att den beskyddas af en fransk arme. Det ar denna roll som armeen i Metz sannolikt skall komma att öfvertaga. Tills general Boyer, som åter begifvit sig till Versailles med nya fullmakter, kommit tillbaka, är det af yttersta vigt att låta trupperna veta, att den pinsamma ställning, hvari vi befinna 0s3, endast är öfvergående. Armeen skiljer sin sak från staden Metz. Tills den kan tåga bort, för att uppfylla en ny patriotisk mission, måste den visa, att den kan ännu några dagar modigt uthärda försakelsen. Om j önsken några flera förklaringar af mig, m. h., skall jag ögonblickligen söka att tillfredsställa er; jag måste biott underråtta er om att någon diskussion ej kan tillåtas. Sedan dessa yttranden ställts till de närvarande, som afhörde dem under djup tystnad, upplöstes mötet. Betecknar denna förklaring att Bazaine sjelf förts bakom ljuset eller att han afsigtligt uppehållit med dylikt snack, der sanning och dikt äro blandade, sina officerare och soldater, hvilka begärde att bli förda mot fienden? Ofta nämnda blad innehåller en skrifvelse af d. 12 Okt. till marskalken från en fransk officer, som deri skarpt kritiserar marskalkens tillvägagående och slutar med orden: Af allt detta har vi ingenting gjort, och vi skall inom få dagar vara ur stånd att strida mera. Ni får det oaktadt icke räkna på oss; ni skall ej få lof att sälja oss som en fårskock. Domens dag skall en gång randas för eder och edra medhjelpare. Gud gitve, att ni måtte kunna försvara er! Att oredan i södra Frankrike ej var någon dikt, bekräftas tyvärr mer och mer. Den sydfranska ligan består nu af följande deparDröme. Var, Ardeche, Hersult, Basses-Alpes, Alpes-Maritime, Haute-Lcire, Gard, HautesAlpes och Bouches-du-Rhöne samt Algier. Esquiros har såsom president för sydligan tillvällat sig envåldsmakt. Han uppträder som diktator och afsöndrar sitt område från det öfriga Frankrike. En allmän subskription anstalles inom sydligan, för inköp at vapen och krigsförråder. Summorna inbetalas till ligans kassor, hvarigenom regeringens i Tours lån verkligen skadas. Generalkommissarierna skulle efter öfverenskommelse med republikanerna låta välja representanter, hvilka skulle inkallas till Marseille d. 5 Nov. (således i Lördags), för att konstituera sydligans nationalförsamling. Det finnes således för ögonblicket tre regeringar i Frankrike: en i Paris, en i Tours, en i Marseille. Olyckliga land! REKnligt ett i morse meddeladt telegram tementer: Rhöne, Loire, Isere, Vaucluse,