regering, som forklarar la guerre en permanence. Vill fienden deremot efter Paris fall fortsätta landets eröfring, så måste han föra ett hårdnackadt guerillakrig uuder den strängaste årstiden, och fransmännen skola ändock icke gifva med sig, emedan ue utgå derifrån, att tillochmed hela det segerrika Tyskland ej är tillräckligt starkt, för att kunna militäriskt besätta ett sådant land som Frankrike. Fransmännen skola emellertid tillfoga den tyska handeln så känbara förluter som möjligt, och — kommer tid, kommer råd. Så räsonnerar annu den franska chauvinisten, och om det än icke finnes i hans tal något annat, så är der likväl en viss stolt sjelfkänsla, hvilken måste väcka deltagande. Samma korresp. tillägger, att Thiers medfört från Tours den unge skriftställaren Remusat såsom sin sekreterare. I Metz ha sedan belägringens början aflidit 35,000 personer. De rådande sjukdomarne äro tytus, barnkoppor och dysenteri, men ingen skörbjugg. I en qvinlig klubb i Marseille har dekreterats guihotinen en pormanence. Engelska regeringen har srån säväl fransk som tysk sida utverkat sig tillåtelse, att dei Paris befintliga engelsmännen, c:a 1,000 st. till antalet, skola få lemna denna stad. Lejdebrefvet för Thiers begärdes först af Ryssland derefter af England. Det säges också, att det är Ryssland, som föranledt Thiers försändande till Versailles Enligt Daily News blef Bazaine vid sin afresa från Metz till Wilhelmshöhe sörolämpad at den qvinliga befolkningen. Tidningen har fått en längre telegrafkorrespondens från Metz, hvilken säger, att ett ursinnigt hat råder mot Bazaine, derför att han uppgifvit Metz. Besynnerligt nog, erkänner korre-p., att hungern var gräslig, tillståndet olidligt, hästarne till största delen uppätna och disciplinen förslappad. Huru man under sådana omståndigheter kan fordra, att Bazaine skulle kunna behålla Metz, eller ens slå sg igenom och rädda sin arme, är åtminstone för oss obegripligt. Men Bazaine är tillgifven Napoleon, och derfor skall han brännmärkas. Vi afvakta lugnare och mindre tördomsfulla skildringar från Metz, än dem Daily News meddelar. — Baralnes hustru, som betann sig i Tours, har måst flykta derifrån. Stor sjuklighet råder inom Loirearmeen. I Lyon, der tidningen Salut Public för d. 2x Okt. meddelat underrättelsen om Metz kapitula ion, blef besolkungen så uppretad, att den ville storma och törstöra redaktörens bostad. ÄÅtven i kommunalrådet kom det af nämnde anledning till våldsamma uppträden. Den bekante pre:ekten Challemel La cour utfärdade deretter töljande kungörelse: Den i Salut Public meddelade underrättelsen är aftryckt efter Åla France och är hvarken officiel eller sannolik. Jag känner icke något om Metz kapitulation; underrättelsen derom har förvånat mig lika mycket som någon annan. Jag tror den vara falsk, vara ett elakt förtal, utspridt af ordningens, republikens och nationaltörsvarets fiender. De, hvilka utsprida dylika underrättelser, böra brännmärkas; de skola oförtöfvadt efterspanas och straffas! Jag uppmanar medborgarne till lugn. Lacour, Republikens extraordinarie kommissarie. Tidningen ÅSalut Public anmärker härtill: Bazaines kapitulation är en af de olyckor, som skola gifva fosterlandet ett dödligt sår. Vi protestera emot att ha velat utsprida denna underrättelse i någon mening att skada republikens sak. I bref från Verdun af d. 21 Okt. meddelas, att 10 fientliga batterier d. 13, 14 och 15 Okt. under loppet at 60 timmar inkastat öfver 15.000 bomber och granater i staden. Artilleriet har gjort tappert motstånd och förlusten af manskap har nittills varit obetydlig. Deremot är stadens törstöring ganska ansenlg. Natten mellan d. 19 och 20 Okt. gjorde garnisonen ett lysande utfall, vid hvilket en mängd at fiendens kanoner förnaglades. En stormning på staden kan det ännu icke vara fråga om, alldenstund vallarne jemforelsevis icke lidit synnerligt stor skada. Frän tyska högqvarteret i Versailles skrifves, att polisen under de sista dagarne varit särdeles verksam. Man har häktat en qviulig spion, hvilken med mycken djerfhet bedrifvit sin sak och, såsom det syntes, till Paris skickat underrättelser om tyska armeen. En karl har häktats, hvilken försett preussiska proklamationer med anmärkningar, och en annan, grefve Desroclas, som förolämpat tyska officerare. Båda skola skickas till Tyskland. Ett visst uppseende väckte äfven d:r Heinrich Mahlers häktande, hvilket skedde bittida i går morse. Hr Mahler var hitkallad för arostatiska försök och har varit här 8 dagar. Häktningens verkliga orsak är obekant. I en annan korrespondens från Versailles till Köln. Ztg vederläggas uppgifter af i striderna deltagande soldater om mordanfall, skjutande från hus o. s. v. Såsom förut nämnts, ha 19 innevånare i Bougival dömts till döden at krigsrätt, emedan de skjutit på preussiska soldater at 47 regementet. Ingen hade likväl märkt rök eller hört några skott; soldaterna påstodo, att man begagnat sig af luftbössor. På grund af dessa soldatberättelser ha likväl afrättningar egt rum. Dervid anmärker Föln. Ztges korrespondent: För oss lagkarlar blir blott den frågan öfrig, om nämnda luttbössor påträffades hos bönderna i de omnämnda husen. Soldatens fantasi blir, isynnerhet under stridens hetta, icke sällan öfverretad. Redan flerfaldiga gånger har det antydts, att man från husen aflossat skott på marscherande trupper, utan att det varit möjligt att finna grundade bevis der ill. Till och med vid Woerth förekommo häkt