2 4 G— 00i7 7TAAO — Jerntorget. Vid rådhusrätten deremot förklarade Christina att hon vore helt och hället oskyldig samt uppdiktade en föga trovärdig historia om ätkomsten at den ifrågavarande klädningen. Då icke någon bindande bevisning förefanns emot henne, fö: klarade rådhusrätten att hon icke kunde till saken fällas, och blef hon med anledning deraf Fredagen i förra veckan frigifven ur häktet. På förekommen anledning gjorde emellertid i Onsdags ett par detektivkonstaplar en liten husvisitation i Christina Anderssons bostad i Majorna, då de påträffade en hel mängd misstänkta saker, som voro sorgfälligt undangömda dels i sjelfva boningsrummet och dels på gården till det af Christina bebodda huset. Sålunda påträffades bl. a. ärmarne till en paletå samt garneringen till en annan sådan hvilka båda paletåer för omkr. 2 månader sedan bortstulits från en fru boende vid Korsgatan,tvenne mattor, servietter, handdukar m. m. På grund härat blef Christina åter inmanad i häkte samt erkände vid förhöret i poliskammaren i går att hon stulit samtliga de i hennes bostad påträffade sakerna och hade hon begått en del af dessa stölder äfven sedan hon i förra veckan blef trigifven från cellfängelset. Målet remitterades till rådhusrätten och blet Christina Andersson återförpassad till cellfängelset. En mystisk penningestöld. Som förut omnämnts hade handelsidkaren Herman Rotterosen d. 17 sistl. Oktober under besök hos en kamrat vid namn Isak Goldstein förlorat en plånbok med inneliggande 345 rdr, och hade Rotterosen till poliskammaren låtit inkalla nämnde Goldstein och en annan handelsidkare vid namn Herman Sandberg med påstående att dessa båda personer bestulit honom på penningarne, sedan de först berusat honom med starka drycker. De båda anklagade nekade dock helt och hållet för angifvelsen, ehuru ganska besvärande vittnesmål förekommo mot dem. Då detta mål senast förekom i poliskammaren, inlemnade Goldstein en längre skrift, i hvilken han bl. a. förklarade sitt rätta förnamn vara Israel och icke Isak samt att han icke emottagit någon 5-rdrssedel af Rotterosen under senaste tiden, som dennc uppgifvit. Som han vore fullkomligt oskyldig begarde han att bli skild från målet. Afven Sandberg, hvars verkliga namn nu upplystes vara Herman Seidenberg, begärde att bli skild från målet, enär, enligt hans förmenande, hans oskuld nu vore fullkomligt lagd i dagen. Han begärde dessutom ersättning för besvär och tidsspillan. En fru Nilsson från Haga upplyste att hon at Goldstein ett par dagar efter det stölden skulle begåtts emottagit en 10-rdrs-sedel till vexling, hvilken sedel Rotterosen igenkände ha funnits bland de penningar han förlorat. IIvarifrån Goldstein fått denna sedel kunde han icke uppgifva, då han på sista tiden emottagit penningar af många personer; han kunde icke ens säga om det varit denna sedel han vexlat hos fru Nilsson. Rotterosens och Sandbergs, eller Seidenbergs. gemensamma hyresvärd, skomakaren Holmberg, afgaf derefter ungefär samma vittnesberättelse som hans hustru vid förra förhöret. Då Rotterosen om morgonen vaknade och beklagade sig öfver förlusten af sina penningar hade Sandberg yttrat: -hvad skriker du för? Goldstein sa ju att du skulle få tillbaka dina penningar då du blefve nykter. Detta yttrande förnekades at S., som påstod att han sagt till Rotterosen att denne ej skulle sörja öfver sina penningar, emedan det ju kunde lyckas honom att få igen dem. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten och tillätos under tiden de båda tilltalade att vistas på fri fot, men förbjödos att lemna staden. Rådbusrätten. Ett obehagligt uppvaknande. På aftonen d. 14 sistl. Oktober hade för stöld straffade manspersonen Niklas Larsson kommit ombord å fiskarbåten Hans, då liggande vid Skeppsbron, och anhållit att få qrarstanna der öfver natten, hvilken begäran äfven bifölls af båtens egare, fiskaren Carl Larsson, som icke hade någon aning om den ifrågavarande personens föregående lefnadsöden. Då fiskaren vaknade påföljande morgon faun han till sin förvåning att gästen var försvunnen och med denne fiskarens kassa, uppgående till omkr. 8 rdr, hvilka penningar varit förvarade i en plånbok, som legat i fiskarens ena byxficka, och som nu återfanns liggande tom på golfvet i kajutan. Ännu större blef emellertid siskarens förvåning då han uppkommit ur kajutan och fann att båten, som aftonen förut blifvit fastgjora vid kajen, dref med strömmen utåt rivieret. Kort derefter häktades Niklas Larsson såsom misstänkt för en annan stöld och har vid det med honom anställda förhör erkännt att han stulit de ifrågavarande penningarne från fiskaren Larsson och innehade han af desamma vid häktandet 6 rdr 20 öre. Då han lemnade båten efter att ha begått stölden, hade han afskurit fånglinorna, med hvilka båten var fastgjord vid kajen. Niklas Larsson dömdes i Thorsdags af rådhusrätten att för fjerde resan stöld undergå 6 års straffarbete samt vara medborgerligt förtroende förlustig i 10 år. Dömd bedragerska. Den förut omnämnda, för stöld och bedrägeri straffade qvinnspersonen Johanna Carlsdotter från Skepplanda socken, hvilken d. 19 sistl. Oktober häktades på grundade misstankar att under föregifvande af att hyra rum ha begått åtskilliga högst djerfva bedrägerier under sistl. September och Oktober månader, dömdes i Thorsdags af rådhusrätten att, på grund af eget erkännande, för dessa bedrägerier undergå 6 månaders fängelse. Bedrägeri och forsalskning. Som förut i denna tidning omnämnts, häktades sistl. Juli månad tvenne obekanta personer, hvilka under antagna oriktiga namn tillnarrat sig penningar på reverser, som sedermera befunnos vara falska. De hade äfven lemnat en dylik falsk revers såsom säkerhet för logis och mat å ett hotell der de bott. De båda bedragarne befunnos sedan vara hemmasönerna Alfred Lindberg och Niklas Eriksson från Görlanda socken. Vid polisförhören har Eriksson erkänt att han utlemnat och belånat de falska reverserna, men att detta skett på Lindbergs tillsägelse, som äfven hotat att taga lifvet af Eriksson itall denne icke ville lyda honom. Han hade äfven sett då Lindberg skrifvit de falska reverserna. Lindberg nekade deremot att ha skrifvit reverserna eller att ha haft någon aning om att de voro falska. Fyra stycken orlofssedlar för olika personer som Lindberg innehade vid häktandet och hvilka synbarligen voro skrifna af samma person, uppgaf Eriksson äfven hade blifvit tillverkade af Lindberg i ändamål att E. på desamma skulle söka tjenst, hvarefter de skulle dela de penningar E. såsom städsla kunde erhålla på desamma. Äfven detta förnekades af Lindberg som påstod att han fått orlofssedlarne af Eriksson. Utslag afkunnades i Thorsdags af rådhusrätten i detta mål och dömdes Eriksson att för bedrägeri hållas till 6 månaders straffarbete samt vara medborgerligt förtroende förlustig i 5 år. Lindberg kunde deremot i brist af bevisning icke till saken fällas. Från Unfvudstaden. Svea hofrätt har afskaffat den s. k. pensafmiftan för angkultantarna