Göteborgsposten – 4 november 1870, sida 2

— Ja, Diana. Hr Lenoble är egare af ett mycket vackert gods och skall sannolikt bli längt rikare än han är, innan han dör. — Och han har varit god mot er, pappa? — Ja, han har visat mig gästvänskap under min vistelse i Normandie. Du behöfver ej tala om honom för dina vänner, Sheldons. — Ej ens för Charlotte? — Ej ens för henne. Jag vill ej att mina affärer skola diskuteras af dessa menniskor. — Men bäste pappa, hvarföre göra en hemlighet af en så ovigtig sak? — Jag gör ingen hemlighet deraf, men jag hatar sqvaller. Mrs Sheldon är en oförbätterlig sladdrerska, och jag tror ej att hennes dotter är bättre. — Charlotte är en cnogel, pappa. — Det är mycket möjligt. Men jag ber dig afhålla dig ifrån att tala om min vän Lenoble i hennes englalika närvaro. — Som ni behagar, pappa, sade Diana allvarligt. Hon kände sig pligtig att lyda sin far i denna småsak; men tanken på denna hemlighetsfullhet var obehaglig för henne. Det antydde att hennes fars bekantskap med fransmannen endast var en del af någon ny plan. Det var ingen redlig vänskap, som kaptenen kunde vara stolt öfver, utan någon tvetydig affärsförbindelse som ej tålde dagsljuset. — Hvarföre skickade min far efter mig, om han ville att hans hekantskan med denne man skulle hållas hemlig?