Göteborgsposten – 4 november 1870, sida 2

så väl som mot henne, om jag ej uppskattade en sådan tillgifvenhet. — Ja, du har rätt, mitt barn. Den Sheldonska familjen har varit mycket nyttig för dig. De äro ej sådant folk, att jag skulle ha önskat min dotter lierad med dem, om jag hade varit i den ställning, hvartill min börd berättigar mig; men som jag ej är i denva ställning. underkastar jag mig. Den svarta klädningen kläder dig beundransvärdt väl. Vill du nu göra mig den tjensten att ringa efter ljus och ths. Theservisen och ljusen blefeo inburna. Diana satte sig vid bordet och beredde sig att hälla i theet. — Slå ej i kopparne ännu, sade kaptenen; jag väntar en gentleman. Jag tror ej att han vill dricka th; men det ser artigare ut att vänta på honom. — Och hvem är denne mystiske gentleman, pappa? — En fransman; en man som jag träffade då jag var utomlands. — En verklig gentleman? — Naturligtvis, Diana, svarade hennes far med sårad värdighet. Tror du att jag skulle skänka en person min vänskap, som ej vore en gentleman? Mina affärsbekanta kan jag ej välja efter behag; men vänskap är något helt annat. Det finnes ingen mer exklusiv man i verlden än Horatio Paget. Hr Lenoble är en gentlaman af gammal familj och älskvärd karakter. — Och rik, förmodar jag, pappa? frågade Diana. Hon tänkte att hennes far ej skulle tala om denne gentleman med så djun vördnad om han ej vare rik.