Göteborgsposten – 4 november 1870, sida 2

Från Utlandet. Frankrike måste underkasta sig segraren! Så lyder den hårda dom, hela den ledande pressen i de neutrala Jänderna fäller efter underrättelsen om fallet af Metz. Paris är, efter hvad man vill veta på tysk sida, endast försedt med kött för ytterligare tio dagar, och nöden uppträder redan hemsk och grinande inom de fattigare qvarteren. Ett telegram har förut angifvit, att husvisitationer företagas i Paris, för att tillse, huruvida icke de välmående familjerna derstädes hopat större förråder, än de för sin egen förbrukning behöfva. Och d. 25 Okt. redan skrefs det från Versailles till berlinerbladet Nationaleitung: förgår kom vid Arceceil en flock qvinnor och barn ut ur staden och började plocka upp potatis från tälten vid Bagneux. Våra förposter befalte dem att vända tillbaka och hotade dem med att de annars skulle nödsakas att skjuta på dem; men de bleka, aftärda gestalterna svarade: Skjuten då på oss! Vi vilja heldre dö för edra kulor, än af svält. Af denna tilldragelse, om hvilken den baierske generalen Hartmann, som på nämnda ställe har befälet, insändt rapport till högqvarteret, tyckes åtminstone så mycket framgå, att den fattigare delen af innevånarne i förstäderna ej längre har medel att dermed uppehålla lifvet. Något verkligt hopp om, att Trochu skall kunna bryta den tyska cerneringslinien finnes numera icke, sedan denna hunnit att starkt förskanska sig. Den följer samma uthungringssystem som vid Metz, besluten att mota hvarje utfall. Å andra sidan visa sig äfven redan verkningarne af Metz fall, genom hvilket 150,000 man utmärkta tyska trupper blifvit disponibla. De äro redan på marsch, för att nedslå alla motståndsförsök i provinserna. Det väl underrättade, så godt som officiela berlinerbladet Provinz. Corresp, säger om dessa rörelser : Den sjunde armekåren qvarstannar i Metz, hvarifrån den på samma gång äfven skall operera mot den norr om Metz belägna fästningen Thionville. Sedan landtvärnsdivisionen Kummer hemfört fängarne, qvarstannar den i Tyskland. Största delen af andra armå6en, hvilken förblir under prins Friedrich Carls befäl, skall operera mot södra och mellersta Frankrike. Disponibla kårer af första armeen, kommenderad a general Manteuffel (efter Steinmetz), skola operera mot norra Frankrike. Mot dessa truppmassor ha fransmännen endast att sätta oötvade skaror af mobilgard.ster och friskyttar under generaler, af hvilka de flesta äro opröfvade. Till råga på olyckan bar general Bourbaki begärt och fått afsked, emedan han ej kunnat tjena en regering, som slungat beskyllningen förräderi öfver på bans krigskamrat Bazaine. Försvaretinorra Frankr:ke skall antagligen derigenom komma att töras matt. I en öfversigt af ställningen säger Times: Elsas och Lothringen kunna hällas besatta af landtvärn, af hvilket stora truppkårer blifvit mobiliserade. Dessa kunna hålla Metz och Strasbourg samt de mindre fästningarne besatta, hvilka efter hand intagas af tyskarne, och de kunna äfven få i uppdrag att taga de platser, som ännu hålla ut samt hjelpa general Werder i att utdrifva de olika framskjutna delar af Lyonarmben ur det distrikt, i hvilket de operera. Något tvifvel kan knappast råda angåenda det snara fallet af de återstående fästningarne i Elsas och Vogeserlandet. I norr kan man vänta samma resultater. Verdun har aldrig blifvit på alivar angripit, ej heller de små fästniogar som ligga längs jernvägen på belgiska gränsen: Thionville, Montwedy och Mezires. Man kan knappast tvitla om, att dessa snart skola falla i tyskarnes händer. Tyskarne skola snart ha en andra jernvägslinie klar, och deras arme, som skall kunna fritt operera emot och omkring Paris, skall ieke vara mycket mindre än en half million man. Kriget kan nu endast föras som ett förfärligt guerilla, i hvilket fransmännens vanmäktiga ansträngningar skola skoningslöst straffas af de inkräktande armåeerna. Skall Frankrike, civilisationens förnämsta medeln sig sjelf, och denna fråga tycktes omöjlig att