Göteborgsposten – 4 november 1870, sida 1

uu Kusttorget, samt hos HR. D. Vettergren 1 Redbergslii ( vår finansiella ställning är, för att begagna den lefnadsglade K:s yttrande permanent vankelmodig, men ändå icke absolut objelplig. : Huru var den ekonomiska ställningen? Landet hade hemsökts af flera på hvarandra töljande ogynnsamma skördar och bland våra landtmän uppstod stor penningeförlägenhet. Förhållandet var, af samma orsak, enahanda i flera andra länder. Genast öfverbjödo vi hvarandra i modlöshetens vältalighet. Man blef benägen antaga att finanssystemet var rasande, att den ekonomiska lagstiftningen sannolikt var skulden till den allmänna förlägenheten och väderleken togs alls icke med i räkningen; det var också vida beqvämare att skylla på — Åsystemet. Den ansåg sig såsom skarpsinnigast. hvilken förmådde värst utlägga den allmänna förlägenheten, och den ansågs såsom den skickligaste, hvilken då ban skulle teckna ställningen anlitade de mörkaste färgerna. De voro få som vågade erinra, att efter den svåra tiden skulle en god tid komma, och dristade någon att framställa denna, af erfarenheten ofta bekräftade sats, så helsades han såsom ideolog och mera sådant. Andra kammarens protokoller förvara talrika yttranden, som längre fram skola citeras såsom prof på modlösheten hos våra representanter åren 1867—69. Nu skulle de gerna vilja ba dessa yttranden utplånade; de fälli H des mindre i alsigt att athjelpa det som var bekymmersamt, än för att ådraga talarne uppmärksamhet säsom skarpsynta statsmän, hvilkas talanger voro så eminenta, att de borde så fort som möjligt tagas i anspråk för högre värf. En af dessa talare gick i modlöshet så långt, att han vid 1868 års riksdag yttrade: det bekymmersammaste är, att ingen kan förutsäga om eller när ställningen kan förbättras. Det var ju att kasta yxan i sjön; men stämningen var sådan, att talaren helsades med bravorop när han slutade. Föga mer än halftannat år bar sedan dess törlidit; men äfven den talaren torde nu med glad öfverraskning nödgas erkänna, att det bekymmersamma som då tryckte honom, och i hvilket han ej kunde spåra någon skymt at lättnad, numera är undanröjdt, dock utan hans medverkan, ty de mest modlösa voro ock de mest rådlösa. Ställningen nu är så tillfredsställande, att det väl förtjenar att derpå rikta uppmärksamheten, och tillgången på ötvertygande fakta är riklig. Jag tillåter mig anföra några, så långt utrymmet i detta bref medgitver. Landet hugnades med en rik skörd 1869, hvilken med lätthet kunnat afyttras till fördelaktigt pris. För den spanmål som af nämnde års skörd har exporterats till slutet al sistlidne September månad ha våra landtmän, enligt en ganska modererad prisberäkning, inkasserat den respektabla summan at trettiosju och en half million rdr, oberäknadtliqviden för den spanmål, som landtmännen afyttrat till städernas besolkning inom landet. Jernexporten under innevarande år är, oaktalt kriget, större än under samma tid förlidet år; den uppgick ultimo September 1869 till 3,229,000 ctr, och i år till 3,695,000 ctr, och priserna ha ställt sig snarare högre än lägre. Trävaruexporten är visserligen mindre i år än förlidet år vid samma tid: 11,032,000 k. f. bjelkar och sparrar, mot 12,691,000 k.f. 1869 och 61,291,000 toliter plankor och bräder, mot 61,600,000 tolfter 1869, men innevarande års export är i alla fall ganska respektabel och någon klagan förspörjes desto mindre nu från Norrland, enär trävarupriser na stå ganska högt, och enda svårigheten är den knappa tillgången på fartyg. Alla bankinrättningar ha nu rik tillgång på penningar och lånesökande äro mycket välkomna. På depositionsräkning innestå stora summor, ehuru högst betydliga obligationsinköp ha Jorta. Riksbankens metalliska kassa, som d. 30 Mars 1868 hade nedgått till 10,311,000 rdr, var d. 15 sistl. Oktober uppe i 17,964,000 rdr, och likvisst är det just vid denna tid som liqvid har skett för den stora importen. I allmanna diskonten, der för något mer än ett år sedan beviljade lån icke kunde utassigneras förrän efter nio veckor, utfalla de nu så snart de beviljats. Då landtmannapartiet för icke fullt 1 år tillbaka (vid sisttörlidne riksdag), under förevänning att förstärka riksbanken, men egentligen tör att få dess ååne-londer ökade, uppträdde så ifrigt mot bankovinstens användands tillastatsbehofven, och lyckades Efter detta tog mr Sheldon en