Göteborgsposten – 3 november 1870, sida 1

bindelse med de båla makarnes son, som bor några mil från denna stad. Jag vill ej beskrifsa mina mödor. De måste bli belönade i en framtid. Jag har kastat ut mycket penningar under dessa transaktioner. Er ödmjuke tjenare Jacques Rousseau Fleurus. Det var i foljd af detta bref som kaptenen i December månad anförtrodde sin dyrbara person åt de nyckfulla vindarne och vågorna. Han var mycket glad öfver att hr Fleurus gjort så vigtiga upptäckter; men han ville ej låta sin skarpsinnige medhjelpare ha oinskränkt handlingsfrihet. — Jag måste se Susan Meynells arfvinge, sade han för sig sjelf; jag maste låta honom tydligt förstå att det är mig han har att tacka för upptäckten af hans arfsrätt, och att fransmannen Fleurus i denna affär är ingenting annat än en besoldad agent. Valentine Hawkehurst kom till villan när han behagade, men var fortfarande angelägen att ej missbruka den honom gifna friheten. Lyckan gynnade honom. Han kunde nu förtjena ända till fyrtio pund i månaden på sin litterära verksamhet. Haa såg allt i kärlekens rosenskimmer och den glädje han bar i hjertat förlänade behag åt hans panna. Under denna angenäma period i mr Hawkehursts lif, träffade han sällan eller aldrig George Sheldon. Han hade afstått ifrån all delaktighet i att göra Charlotte Hallidays rätt till Haygarthska arfvet gällande och kommit derhän, att han betraktade detta arf som en chimöre. Om