berg. Dessa senare tilldragelser sade sig Benjamin Nilsson äfven ha åsett. Sedan Börjesson efter dessa vittnesmål på det allvarligaste uppmanats af polismästaren att erkänna sitt brott, medgaf han att han gifvit husaren en örfil under det han hade knifven i ena handen, men påstod dock fortfarande att det varit de andra personerna!, som tillfogat husaren knifstygnen. Af det inlemnade läkarebeviset öiver Lindbergs tillstand inhemtades att denne erhällit icke mindre än 6 knifstygn på bröstet och i ansigtet och hade ett af de senare varit 7 tum långt, sträckande sig från venstra örat och nedåt halsen samt af det djup, att de flesta från dem stora halspulsådern utgående ansigtsgrenarne å denna sida blifvit jemte bindväf och muskler genomskurna och öronbrosket till en del aflossadt från ansigtshuden. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten, i afbidan hvarå Börjesson återförpassades till cellfängelset.