Göteborgsposten – 1 november 1870, sida 3

De tyska statsmännens planer. En korrespondent till ÅTimes skrifver d. 22 d:s: Det är nu en månad och två dagar sedan Paris blef cerneradt, då kronprinsen slöt cerneringskedjan genom att slå upp sitt högqvarter i Versailles d. 20 September. De sangviniska trodde då att Paris inom fyra veckor skulle vara utan lifsmedel. Nu måste man försöka hvad elden kan göra, och det är hopp om att fjorton dagar skola vara en tillräcklig tid för att bringa saken till slut. Hvarje ansträngning af hrankrike att rycka sig undan den tyska armåens grepp har misslyckats. De försök som zjorts af de reguliera och irreguliera trupperna inifrån landet ha varit alldeles utan framgång. Loireoch sydarmåeerna ha blifvit skingrade. Innan kronprinsen erhöll de förstärkningar, som Strasbourgs fall och intagandet af andra befästade platser ställde till hans disposition, var han höjd att sända bort en hel armåkår af bairare och en preussisk infanteridivision samt två kavalleridivisioner för att besätta Orleans och skingra den armå som hotade hans rygg. Von Werder har dritvit tillbaka de svärmar som tycktes hota hans flanker, och inom en kort tid, hvilken en ingeniörofficer kan med visshet beräkna, skola de städer och fästningar som hålla ut bli eröfrade, och cerneringstrupperna skela kunna besätta dem, patrullera på vägarne och förstärka belägringsstyrkan. Men om Metz skulle kapitulera inom ett par dagar? Utan tvifyel har man i London senare nyheter derom från era korrespondenter i det tyska lägret utanför nämnde fästning, än vi ha här; men hvad ryktet säger häromkring högqvarteret i Versailles är, att underrättelse har anländt från prins Friedrich Carl, hvilken leder till den förmodan att marskalk Bazaine skall gifva sig innan veckan är förbi. Män som äro invigda i hemligheten fråga: -Några nyheter från Metz ännu?, liksom om det ej vore osannolikt att svaret skulle bli: Det har ändtligen kapitulerat. En sådan händelse skulle göra 120,000 man lediga; Så ha vi den nya armeen, som nu går öfver Rhen och marscherar mot det inre af Frankrike. Kan det finnas något till utseendet mera hopplöst än ställningen i militärisk och politisk mening, för det folk, på hvilket sådana förfärliga motgångar och olyckor fallit, som slag från himlen? Och dock har jag endast vidrärt detta ämne för att omnämna, att bland de förnämsta männen i armen gör sig en opinion gällande, som torde väcka förvåning, men som jag en lång tid haft kännedom om. En officer som är begåfvad med ett af de skarpaste hufvuden på platsen, en man med lugnt, jemnt lynne, som studerar menniskor och förhållanden grundligt, tror, att sedan armsen i Metz