Göteborgsposten – 1 november 1870, sida 1

om embetsverkens reorganisation i den nye civilministern hafva funnit en lika kraftig som skicklig befordrare. En komit har blifvit tillsatt för att taga hand om vårt undervisningsväsen och skärskåda den mycket afhandlade frågan, huruvida det uppväxande slägtets fysiska utbildning verkligen hotas af de öfveransträngande fordringar skolan ställer på detsamma. Den kommission, som haft att undersöka förslaget om en förändrad myntfot för vårt land, har nyligen slutat sitt arbete, och nedlagt resultatet af detta i ett verk, som säkerligen skall i vida kretsar sprida kunskap om och benägenhet för reformen. Afven inom det enskilta, det af staten oberoende, verksamhetsfältet röjer sig en lilaktighet, som ingitver glädje. Den privata företagsamheten synes vara på väg att i öster, i Ryssland, bryta nya banor för handel och omsättning. Jernvägsplaner dyka upp öfverallt i landet, pockande ej som förr uteslutande på statens mellankomst utan grundade på uppoffringar af dem, som de närmast intressera. Sjelthjelpens stora tanke breder sig allt vidare ut, och kan peka hän på allt flera skapelser, synnerligast inom arbetareföreningarnes sfer, såsom bevis för att tanken är icke ensamt stor och god, utan äfven tillämplig. Det dofva, till en stor del genom artificiella medel framkallade men ändock befintliga missnöje, hvilket på våra folkmöten gaf sig luft, har tystnat. Dess praktiska motstycke, emigrationen, har förminskats, om ock olyckligtvis ej alldeles upphört. Kortligen taladt, förhållandena äro sådana, att de mana hvarje samhällsmedlem tili belåtenhet och tillika upptordra honom till kraftigt arbete för det mål, till hvilket det i ett fritt samfund är äfven den lägste medborgares pligt att sträfva: fäderneslandets väl.