Göteborgsposten – 1 november 1870, sida 1

— IN 2 till den Haygarthska förmögenheten, alltid under förafsättningen att hennes farmors syster Susan Meynell dog ogift Detta var en fråga för hvars besvarande kaptenen ansåg det värdt att underkasta sig litet besvär. Fjorton år af Susan Meynells lif hade blifvit tillbragta fjerran från alla som kände henne. Det var alltför möjligt att hon under denna tid kunde ha ingått äktenskap. Detta var det problem Horatio föregatte sig att lösa. Han var dock ej nöjd med de underrättelser som lemnades honom i Dianas bref. Han ville höra historien ur mrs Sheldons egen mun och infanu sig ånyo på villan. Hos Georgy hade han alltid varit en favorit. Hans små historier ur den förnäma verlden voro mycket underhållande för mrs Sheldon och hans artiga smicker misshagade henne ingalunda. Han kom nu för att tacka henne för den godhet hon bevisat hans barn, och detta ärende gaf honom godt tillfälle att vara sentimental. Han hade begärt att få träffa mrs Sheldon ensam, emedan hans dotters närvaro skulle hindrat honom att utföra sin plan. — Jag har åtskilligt att säga som jag knappt skulle kunna komma fram med i min dotters närvaro, förstår ni, bästa mrs Sheldon, yttrade han med patetiskt allvar. Jag vill ej påminna det kära barnet om hennes öfvergifna ställning. En far som med bästa vilja ej kan förskaffa ett lämpligt hem åt en finkänslig dotter, och som i hvarje ögonblick kan ryckas bort, är en dålig beskyddare. Och om ni ej varit så god och vänlig mot henne, vet jag knappt hurudant mitt barns öde skulle ha blifvit. De faror och