Göteborgsposten – 31 oktober 1870, sida 1

Rättegangsoch Polissaker. Rådhusrätten. Eldsvådan å Lilla Härlanda. Inför rådhusrätten företogs i Thorsdags förhör med häktade förre skomakaren Lars Strömberg, hvilken misstänkes genom mordbrandsanläggning ha varit vållande till den eldsvåda som natten till d. 4 d:s ödelade Strömbergs i stadens 12:te rote belägna boningshus. Sedan de i poliskammaren förda protokollerna blifvit upplästa, fick Strömberg redogöra för sina föregående lefnadsöden. Strömberg tillfrågades derefter huru stor assurans han haft på sitt hus, till svar hvarå han förklarade att detta fallit honom ur minnet. Af de vid förhöret företedda brandförsäkringshandlingarne upplystes att det nedbrunna huset varit försäkradt för 3100 rdr banko, och icke som förut uppgifvits till 4000 rdr rmt. Strömbergs i samma hus förvarade lösegendom var försäkrad för 1500 rdr. På tillfrågan huru mycket Strömberg ansåg de från vinden, samma dag som eldsvådan inträffade, nedburna verktygen varit värda, svarade han efter en stunds betänkande att de varit värda 10 rår. Uppmärksamgjord på att han i poliskammaren sagt att samma verktyg varit värda 150 rdr, förklarade Strömberg att han då inberäknat allt som han haft förvaradt i huset. Större delen af sin garderob sade han sig ha pantsatt. Orsaken hvarför han varit så angelägen om att de i undra våningen boende hyresgästerna skulle afflytta på Måndagen, förklarade han nu ha varit den att lägenheten skulle repareras. Vid förhören i poliskammaren hade han uppgifvit att han på Måndagen endast en gång varit uppe på vinden, men förklarade nu att han besökt vinden en gång på föroch en gång på eftermiddagen nämnda dag. Aklagaren begärde härefter att nykterhetsvärdshusidkerskan Margaretha Svensson och hennes piga Carolina Eriksson måtte höras som vittnen. Detta ville dock Strömberg icke medgifva utan försökte på alla möjliga sätt att förhindra deras hörande. Först förklarade han att de borde af presten undervisas om edens vigt, sedan att Carolina Eriksson skulle förete sitt frejdebevis och slutligen att om de finge lof att vittna så skulle de icke vittna sanning. Sedan dessa jäfsanmärkningar förklarats ogiltiga, fingo Svensson och Eriksson aflägga vittneseden samt upprepade hufvudsakligen samma vittnesberättelser som de i poliskammaren afgitvit. Margareta Svensson tillade dock att nyckeln till vinden brukade hänga i hennes kök i andra våningen samt att den sedan förstugudörren om aftnarne blifvit stängd lades på vindstrappan. Den ifrågavarande dagen hade Strömberg flera gånger hemtat vindsnyckeln i hennes kök. Ett badkar som stått på vinden och som Strömberg under sin sjukdom för någon tid sedan fått låna at sin måg hade han under den sista tiden varit mycket angelägen om att få derifrån. Strömberg nekade lika ihärdigt som förut att ha hatt någon vetskap om huru elden uppkommit samt bedyrade fortfarande sin oskuld. För Strömbergs sons, biljardföreståndaren Axel Strömbergs, inkallande samt för flera vittnens hörande uppsköts den vidare ransakningen till d. 3 nästk. November, i afbidan hvarå Strömberg återförpassades till cellfängelset.