Göteborgsposten – 29 oktober 1870, sida 2

Bref från Paris. (Korresp. till Berlingske Tidende.) Ballongpost, Paris d. 15 Okt. Vår ställning är långtifrån afundsvärd; den strid, som våra tidningar, under Felix Pyats och Blanquis ledning, föra mot regeringen, är i hög grad ohygglig och hvad som nedstämmer mig och kanske äfven de flesta, långt mer än fienden utanför våra murar, är åsynen at de inre oeniga elementerna. Understundom uppstår verkligen den önskan hos mig, att man genom en låtsad reträtt skulle locka preussarne in i staden. Ty då skulle all tvedrägt upphöra, och i den strid, som då skulle uppstå, skulle vi otvifvelaktigt blifva segervinnare. Brist på enighet är vår väsentligaste svaghet, och uppnåendet at verklig endrägt skulle göra oss oöfvervinnerliga. Detta erkännes äfven af flertalet; men orostiftarne återkomma beständigt. Efter gammal vana börjar jag min dag på Cabinet Jouffroi, der jag först läser Electeur libre? och der Jag med stor förnöjelse ser hvarje hederlig menniska med förakt bortvisa la Patrie en danger, -le Combat et konsorter. Au diable le canaille! är vanligtvis den formel, hvarmed man besvärjer dessa vederstyggliga organer. D. 12 Okt. lifvades vårt mod något, då öfverste Reillon med sina raska moblots drefvo prenssarne tillbaka till högslätten vid Avron och då samtidigt dermed general Ducrot angrep fienden vid Malmaison, hvarifrån de djerfva mobilgardisterna från Morbihan drefvo honom tillbaka till Bougival. Vårt nya artilleri bestod sitt prof till allmän tillfredsställelse. Dagen efter, d. 13 Okt., gick det ännu bättre. General Blanchard förde befälet och mobilgardisterna från departementerna VPAube och la Cote Dor slogos som gamla soldater. Chatillon rensades med bajonetten och de stormande bairarne föllo i massa; mer ån 300 lik lågo hopade på gatorna. Under allmänt jubel vände vära soldater tillbaka till Paris med omkring 100 fängar. De bestodo till största delen af bairare, tjocka, välfödda och bredaxlade karlar. Då de marscherade öfver place Vendome helsades de af den jublande ungdomen med ropen: A bas les prussiens! Icke en min ändrade sig i deras flegmatiska ansigten. Men till icke liten förvåning instämde en at dem i gaminernas rop: Mort a la Prusselhvarpå ett väldigt bravo! ljöd till svar från de omgifvande hotellen. Öfverallt var lif och jubel, och som en löjlig motsats härtill såg man på balkongen till hotel de Bristol en mängd engelska vaxfigurer, hvilka stodo gapande på ett sätt, som var en blandning af förvåning, förnäm likgiltighet och dumhet. I går föll det mig in att besöka några vänner i Passy. Men hur öde var icke allt på vägen dit. I Champs Elysees, der förr la parure de Paris visade sina eleganta grupper, växa nu alla slags rotfrukter, salat, spenat, bönor och dylikt. Huset, hvars innevånare jag ämnade besöka, var tomt. Alla voro flyttade. Portvakten berättade mig, att bomber och granater från Meudon och parken vid S:t Cloud kunde nå alla husen der och att derför de flesta af innevånarne rest bort eller flyttat in i staden. Jag har haft den glädjen att höra nytt från en gammal vän, öfverste Frapolli, hvilken blifvit egare till en silfvergrufva på Sardinien, men som trots sin rikedom och sina 60 år hyser samma lifliga känsla för fosterlandet, som för 30 år sedan. — Han har lemnat allt hvad han eger kärt i Mailand och gått till Chambery, der han samlat 2000 frivilliga, hvilka under hans befäl ämna deltaga i det så småningom utvecklade guerillakriget. Telegrammer. STOCKHOLM d. 28 Okt. Konungen och drottningen ha i dag afrest till Danmark. ler