Göteborgsposten – 29 oktober 1870, sida 1

Madam Andersson: Se godagen mågam Svensson lella! Hur står till? Madam Svensson; Aijiamej, lella madam, de e änna värst; ja har en tannevärk, som ee så enveten så, uschiana-mej-tana, så de värker! Madam A.: Herre Jesses, ingenting annt. Ja hade så mä häromsistens, då ja hade lågat i bara släfvera å skurat trappera derbåtte hos kastins — en tår vara om sig ska jag säja. Men vänta lite! Ja, bar nåenting i lummen, som ska hjelpa madam. Si här lella, goa madam! (räcker henne en flaska; i förbigående till en ung medborgare, som fått lust till förbjuden frukt-). Låt bli pärona, säjer ja, akta dej baraste, Janssonska — mor di — står derbotte i potten. Tvi, sicken uschlinge, pötte han inte omkull korgera för mej! Nå, madam lella, hur känns de nu? Madam S. (som tagit en dugtig klunk, smackar med läpparne, himlar sig och utbrister). Nä ä kårs, de va änna konstigt, värken e borte ! ; Hva i allan dar e de för sla? Pp Madam A. Jo, se di kallart för.. (En förbirullande vagn förtager ljudet af madam An-os derssons sonora stämma.) Andra taflan. vi (En boudoir.) de Frun (vid toiletten, ser sig i spegeln) Mon Vi Dieu! Hvad ser jag? Två rynkor i pannan b. och en finne midt på näsan! (till kammarjungö! frun) Laura, tag hit Lilionese-flaskan! 8å Laura (dröjande) Ack, nådi frun! Om jag 3 vågade — — — —! ir Frun. Hvad menar du? Säg ut, har duSÄ slagit sönder flaskan kanske? k Laura. Nej, gubevars! IIär är den. b men — frun minns ju, att jag för någon tid ht sedan hade både finnar och träknar ..... e Frun. Ja, jag tror nästan jag vill minnas p det. Nå, dem har du väl än .... 0 Laura (niger och slår ner ögonen) Var god och se sjelf..... v Frun (betraktar henne) Låt se! Nej mine sann, de å alldeles borta, du har ju en hylg som smultron och mjölk. Hur har du burit Is h dig åt? Laura (framtager en flaska ur fickan) Jo, jag har bara ett par gånger tvättat mej med det här .... Frun (rycker till sig flaskan) Tag hit. Hvad är det här? Laura. Det ä — ack, det å så krångligt ... det å ... nej, så det ringer . . . det å säkert herrn, som kommer tillbaka från ridten! (skyndar ut.) Tredje Taslan. (En risör-salongKunden (en herre på andra sidan 50 talet men ännu ung). Åh, hvad den der maskinborstningen otvanpå schampuneringen är ljuflig! Puh! Ah-a-ah! Hårartisten (skriker till). Nej kors! Kunden. Hvad nu då? Hvad står på! Artisten. Jo, jag tror minsann, att grosshandlarn börjar på bli gråhärig! Kunden (bleknar, men säger resigneradt). Nå gudskelof, det finns Halls renovator, det finns Macassarolja ... Artisten. IIumbug alltsammans! Nej, här har jag något bättre (hemtar en flaska). Detta i osvikligt. Om fjorton dar ä grosshandlarn svartbårig igen som sjelfvaste kungen! Kunden (glad). Åh tusan! Hvad heter det? Artisten (tappar flaskan). Aj tn! Der gick flaskan sönder! Fjerde Taflan. ( Ett sjukhus.) Läkaren (till en patient). Har madam kanske varit inne hos någon kolerasjuk? Patienten. Ja-a! Oj, oj! Borte hos Stenqvistens ligger en pojke i kolera! Oi, oj, oj! Läkaren. Om jag skulle försöka den nya uppfinningen. Tag hit den der flaskan, som ligger i min öfverrock! (Man hemtar flaskan, men — under tiden dör patienten.) I m,m — — — — — — — — I 0: — DM QC — U. be le Femte Taflan. ( På gatan.) A. Det var bra jag träftade dej. Låna nej femti krigare! B. Kan ej, sa Runeberg. A. Du måste! Jag har ett utslag på halsen!!! B. Utslag! Tag då den här flaskan. Innehållet är ett verksamt läkemedel mot utslag, det står i Upsala-Posten! Epilog. I korta drag man velat skildra här, Hvad underverk, som för oss alla stunda! All oro flyr, all sorg blir en chimere, Vårt hela lif blir plötsligt annorlunda! Och evig ungdom sänkes till oss ner, Idunas äpple är ej mer en saga, För gubbar nu man ungesvenner ser, Ej skrynklig gumma söker mer behaga. Bort Smärtans genius med din dystra min! Vår gärd vi slutat att åt dig betala... Tack, vare dig — Amykos-Aseptin! Ett lefve för hr Gahn uti Upsala! Landtmannen, den der mannen, som aldrig är riktigt nöjd, har nu fått sina önskningar, åtminstone för en tid, uppfyllda: det har regnat, det regnar och det skall utan tvifvel annu regna åtskilligt, innan hr Vinter på allvar gör sitt intåg i Norden. Väglaget är, som det kan, och ändå våga vi bjuda på en liten gatu-promenad, det var nu sä länge sedan vi 0 Jan Ja human aukx H H I I)