Göteborgsposten – 29 oktober 1870, sida 1

Den 28 September 1868 var en sorgedag för mången inom och utom detta samhälle, ty då lade sig Dödens kalla hand på ett hjerta som klappade varmt för allt ädelt och stort i menskligheten: Ernst Björck var död! Nyss fylld 30 år, hade han redan inom en vidsträckt krets hunnit förvärfva sig det minne som aldrig dör. Han begrofs d. 2 Oktober och i mannaminne har vår stad ej skådat en likbegängelse, som med så stort deltagande omfattats af hög och låg. Hans stoft hvilar på Örgryte kyrkogård. Friska blommor och kransar utvisa ännu i dag att en öm saknad gerna vallfärdar till hans graf. Men man har trott att mången skulle på denna graf gerna vilja se en varaktigare minnesvård. Listor ha derföre blifvit framlagda i stadens boklådor för anteckning till ett sådant minnesmärke, enkelt och utan anspråk, som han sjelf var det i lifvet. Och så torde man kunna hoppas, att innan nästa årsdag af hans förtidiga bortgång en värdig minnesvård höjer sig på den grafkulle, hvari så många ljusa förhoppningar med Ernst Daniel Björck stego ner i det tysta djupa!