Göteborgsposten – 28 oktober 1870, sida 3

Socialistiska rörelser i Lille. (korresp till IIndep. belge). Lille d. 10 Okt. I går afton kl. 10 var hela staden på benen. Nationalgardet grep till sina vapen. Af 15,000 man inställde sig 12,000 fullt beväpnade. (Lille är cn stad af ungefär samma storlek som Stockholm.) Orsaken var följande. Det finnes i Lille en klubb, hvars ordförande är eu färgare vid namn Losson eller Lausson. Det är en helt ung man, som, redan på den tid då kongressen i Licge hölls, tilldrog sig uppmärksamheten genom sina öfverspända idcer. Från denna klubb gingo i qvällens mörker omkring 400 personer, hvilka 1ogo vägen till prefekturen. En del af dem hade försett sig med hammare och sönderbröto gallrets jernstänger. Det fanns endast ett halft tjog med nationalgardister i prefekturens högvakt; men flera cirilklädåa personer af kommunalpolisen, hade gömt sig bakom pelarne vid gallerporten, genom hvilka ett halft tjog individer passerade. De första fingo obehindradt gitva sig upp i den sal, der departementet du Nords försvarskomite var församlad. En af dem tog en komiteledamot, Testelin, i kragen. Det var nemligen med denne, man ville komma i tvist. De sist inkomna orostiftarne anhöllos på gården af polisbetjenterna och det infann sig icke flera, ty starka kolonner af nationalgardet rensade i samma ögonblick gatan. Losson. hvilken gömt sig undan, tog hals öfver hufvud till flykten och har sedan icke blifvit upptäckt. Man tror att han flytt till Belgien. Orostiftarnes program var följande: Försäljandet af alla franska emigranters egendom, upphäfvandet af de andligas fritagande från krigstjenst, konfiskation af all deras egendom, kommunernas sjelfbestyrelse etc. Testelin anklagades för att vara alltför ljum och detsamma sades om hans kolleger. Några ansågo att orostittarne varit rädda för Bourbakis ankomst, och de hade försökt en öfverrumpling innan dess. Det nationella försvarets nuvarande representanter vann således ötverhand ; man slog endast ut några rutor och företog några häktningar samt gaf bevis på stadens medborgaranda. Utan tvifvel hade de här omtalta upptågen stått i sammanhang med den i departementet Nord varande arbetarekrisen, hvilken tager allt större dimensioner. I Asq skall sålunda arbetet stå alldeles stilla i alla fabriker med undantag af tvenne. Det tillägges, att alla utländningar i departementet inkallas, och att de som vägra