Göteborgsposten – 28 oktober 1870, sida 3

sen vänder man åter tillbaka till den stora alläen. Här synes djupa hålor i marken, och grästorfvorna åro upprifna. Här ligger ett kägelformigt jernstycke, prydt med metallhakar på båda sidor och en liten vacker spets på främsta ändan. Det är blott en 100:pundig bomb, som icke exploderat. Det måtte vara en varm vrå, rakt i skottlinien; de ryttare, som passera detta ställe, skynda att fort komma der förbi. En exploderande bomb skulle här vara högst obehaglig. Ännu några steg, och man ser springvatten, hvilka ej arbeta, omgifna af statyer, trädgårdar, terrasser, promenadgängar, inhägnade med vaser, små dammar, omgifna med häckar o. s. v.; här är det ställe, der den kejserl. prinsen brukade leka. Derpå följer en bassin med trappor, omgifven af skulpturgrupper. I bakgrunden ligger slottsruinen. Jag ville ej tro mina ögon. Det återstod af 45 sviter af gästrum, 600 andra rum, stall för 237 hästar och baracker för 2000 man, sisom det heter i vägvisaren för främlingar, ingenting annat än en stor hvit mur, med undantag af de ställen der rök och eld ännu slogo fram bland ruinerna och hade öfverdragit murarne med svarta strimmor. Jag har aldrig sett en så fullkomlig förstöring. Endast nakna murar och skorstenar återstodo. Elden kolade ännu och en rökpelare steg i hvirflar upp från den inre glödande massan. Bomberna hade utfört sitt värf så väl, att man kunde se genom palatset och skönja Paris genom de hål, der fönsterna hade setat. Detta var allt som återstod at Napoleen den stores vistelseort som yngling, at ett palats, som i historisk namnkunnighet och intresse söker sin like, af ett slott, till hvilket minnen från den 18 Brumaire sammanknyta sig, om kejsarkröningen d. 18 Maj 1804, om mottagandet at senatsbeslutet d. 7 Nov. 1852, om Henrik III:s dråp och Henriettes af Orleans död, om Paris kapitulation 1815, om drottning Victorias emottagande af kejsar Napoleon 1855 och krigsförklaringen mot Preussen 1870. Detta slott. prydt med mästerverk af skulptur och målarkonst, dekoreradt af män sådana som Mignard, Le Moyne, Coypel, Boucher, David, — är i dag blott en rykande ruin. Allt har gått förloradt, med undantag af några böcker, några möbler, klockor, en vacker byst af Napoleon, samt några andra föremål af samma slag, hvilka med lifsfara räddades af preussarne. Grefve Sackendorft sändes från högqvarteret att undersöka, om den stora målningen förestallande drottning Victorias ankomst till S:t Cloud, ännu fanns qvar. Den var förstörd tillika med slottets öfriga målningar. Böckerna äro nu placerade i trädgårdsmästarelokalen; de äro försedda med konungakronor, kejsarörnar, guldbin och det kejserliga namuchiffret. Ett intressant arbete, hvilket blifvit räddadt är ett aftryck af Moniteur universel med kejsar Napoleons depescher före slaget vid Waterloo, hans berättelser om preussarnes nederlag vid Fleury, och hans depesch efter slaget vid Waterloo. Hvad W. Russell — i öfverenstämmelse med de Tyska tidningarne här berättadt om den fullkomliga ödelöggelsen af värdefulla konstverk, är lyckligtvis icke fullt sanning senlig. Af en korrespondens till PIndep. belge visar det sig nemligen, att regeringsmedlemmarna Jules Simon och Rochefort re dan före Paris cernering gifvit order om bort förandet af alla transportabla konstverk, från S:t Cloud, hvaribland ä ven Pradiers berömdu Sappho befinner sig. Dessutom har prins Na poleon förut räddat de dyrbaraste gobelinstapeterna, hvilka han säges ha fört bort till s t gods Prangins i Schweitz.